Kom hem till mig och drick vin!!! säger Emi-chan.
Äntligen kom jag till Nichome, gaydistriktet i Shinjuku! Lyckades samla ihop några av Tokyos finaste brudar, egentligen för att gå till en annan klubb i Shinjuku, men till slut blev det gaydistriktet. Jag har fortfarande inte jättestor koll på hur vi hittade. Det är jobbigt långt om man inte vet vart man ska. Klubben vi hamnar på heter Arty Farty, säkerligen var den ursprungliga intentionen att den skulle heta Artsy Fartsy, som man skämtsamt brukar säga om någon eller något konstnärligt, men nu heter den alltså Konstnärligt Pruttigt istället.
Stället är fullt av män som knuffas och trängs på dansgolvet och stämningen är... sinnessjuk hög. Snart skuffar vi också omkring bland alla karlar. Jag får syn på en ett par Shibuya kattungepojkar. Och om de straighta kattungarna är vansinnigt groomade med minituöst genomtänkta kläder och accesoarer så var de här... tänk er en solbränd Ken-docka: perfekta tänder, perfekt solbränna, håret slingat till en perfekt honungsgulbrun färg och sprayat härifrån till evigheten för att hålla sig precis så fluffig och spetsigt som det ska vara. Jag smälter lite i hjärtat åt dem, och snackar upp dem vid baren såpass mycket att jag får känna på håret. Det är stenhårt och tar tydligen lite mer än en timme att fixa. Jag önskar lite att jag hade tagit kort. Nån gång vill jag också lära mig hur man får håret att stå så. Om jag skulle spraya och tupera mitt hår så håller det i max två timmar innan det sakta dalar och när det väl gått söderut brukar det se fördävligt ut sen... Undrar hur kattungarna gör. Det kanske är ett tvåmannajobb?
Det verkar som om alla bangar gaydistriktsbaren idag eftersom de är för trötta för att åka ända ut till Shinjuku. Och oavsett hur gärna jag vill se gaydistriktet så orkar jag inte ge mig ut och sätta mig i en bar ensam i vetskapen om att jag måste sitta där i 5 timmar innan det ens är möjligt att åka hem.
Samma sak gäller erbjudandet att åka ut till Kokubunji och kanske, kanske inte, sitta på en izakaya hela natten. En filmkväll hade suttit fint ungefär nu. Synd att Martin redan åkt hem, han lovade öppet hus-filmkväll när som helst. Jag kanske borde upplysa tråk-Vincent och de andra att en filmkväll med chu-hai (japansk alkoläsk med starkare alkoholhalt än en öl) faktiskt kan vara mycket roligare än izakaya.
Orka.
Jag är trött. Vill sova.
Ska jag sova?
Nej. Jag ska gå ut.
Ut och hälsa på Emmy-chan i Shinjuku där hon jobbar på en bar i gaydistriktet. Hela natten lång... såklart.
Gay-d i s t r i k t e t...
Jag älskar Tokyo när det är sådär kaxigt jävla stort.
Labels: gaybar, Shinjuku, sömnbrist, Tokyo quirks

