Vet ni vad jag ska göra idag då?

Jag ska jobba!

På en löööördag.

Ni andra, ni sitter säkert hemma och pillar er i navlarna... kollar lite tv.

Men det gör ingenting, för efter jobbet ska jag gå och se Ozzy tävla i impromästerskapen.

Och det ska inte ni.

Jag ska hejja skitmycket så att hon vinner.

Yes.

Gooooo, Ozzy!!!

En fin form av beslutsångest

Igår skulle jag gå på After Work Impro på Redbergsplatsen, hade jag tänkt.
Verkade kul. Prova nåt nytt liksom.
Men sen, sen bjöd mina kollegor här i Nordstan helt fräckt med mig på After Work vilket jag, efter lite övervägande, tackade ja till. Det hade ju varit roligt att träffa dem utanför H&M och kanske INTE prata om färgkombinationer eller hur många hästar* som står i provrummet och väntar på att hängas ut i butiken. Tänkte jag.
Fast då! Då ringde Nikku och frågade om jag ville hänga med på Mary Poppins som han scorat biljetter till för ynka 40:- (Nikku har kontakter, mannen!)

- Eeeeeeeeeh, kan jag ringa dig om en halvtimme? Det händer för mycket kul i kväll, sa jag.

Och sen ringde jag honom tre minuter senare.



Chim-chimeney-chim-chim , CHERIEEE-CHIM-CHEROOO00000…

*fråga inte varför, men hästar, eller ponnys, kallas ställningarna vi hänger provade kläder på som vi sedan kan rulla ut i butik och tömma genom att springa fram och tillbaka med en bunt kläder i händerna och komma ihåg vart alla plaggen hängde från början...

Vilken jättelång mening.

Men ni hängde med, visst?

Fredag den 13:e...

...flyger jag hem till Tokyo.
Skulle flyga den 14:e, Alla Hjärtans Dag,
men bytte.
Vidskeplig?
Inte jag, inte.

Morrrning, matey!

Another early morning.
On my way to work.
Just an ordinary day.
Except a pirate just got on the tram.
No one seems to care.
Maybe he's on his way to work too.
A city pirate, perhaps.
Yeah.
Stadspirat!

Bollen i rullning...

Precis innan jag ska stänga ner datorn och gå och lägga mig säger Hitomi "hej" på Skype från Japan, verkligen sekunden innan jag trycker på "stäng av"-knappen.

Visst hatar man sånt?

Men eftersom vi hörs så sällan svarar jag och berättar att jag fått mitt certificate of eligibility.

Och då säger hon "Förresten, jag har en kompis som har en lägenhet... Mellan Shibuya och Harajuku ungefär... Vill du att jag ska höra om..."

Eeeeh. 

Ja.

Det. Vill. Jag.

Nog.

Hade varit så skönt att slippa lägenhetsletande och den hetsen det skulle innebära att leta lägenhet så fort man landar och veta att man bara har en vecka på sig.

Slippa nöja sig med första bästa i ren tidsbrist.

Aaaah!

Och nu, för 30 sekunder sedan landade ett mejl i lådan.

Japan undrar om jag tror att jag kan flyga ut redan den 6:e februari...

Men jag skulle tippa på att den 6:e blir lite väl tajt.

Det känns lite onödigt att kasta ut pengar på en flygbiljett om man inte är helt säker på att visumet har kommit till dess.

Hmm... det ser ut som om jag får ringa ambassaden idag.

Obtained: Certificate of Eligibility

Level up!!!

Finally, liksom.

Dokumentet som säger att jag uppfyller kriterierna för att söka visum till Japan.

Fast det är inte fysiskt "obtained" än.

Det skickas från Japan idag, så det dröjer väl några dagar till innan det är framme.

Sen ska jag bara ta med det till japanska ambassaden i Stockholm, ge dem en massa papper och voilá! Visum inom 3-4 dagar.

Så, vad tror vi? 

Cirka två veckor till i Göteborg?

Mejlskräck

Nu är det nog inte långt kvar innan jag blir skickad till Tokyo, tänker jag och måste ta djupa andetag på spårvagnen, hela vägen hem, för att försöka bli av med den där pirrande känslan.

Den som först kommer sig av upphetsning, men sedan byts ut mot mild panik. 

Ja, nästan lite ångest.

Inte så att jag inte vill flytta till Japan, 

det vill jag ju, tror jag.

Men den här jävla ovissheten hade jag kunnat klara mig utan.

Den här veckan slår jag på datorn med hjärtat i halsgropen.

Har det kommit i dag?

Eller i natt kanske, medan jag sov?

Mejlet som säger att jag ska packa mina väskor och åka nu.

Men det kommer att bli bra.

Bara jag får hela det här flyttandet överstökat.

Jag i Tokyo.

Det är lite luddigt just nu, men det blir inte så mycket bättre än så, om jag minns rätt...

Ny vecka

Måndag.

Undrar vad jag ska göra på jobbet den här veckan.

Undrar om jag kommer bli kvar veckan ut.

(Då kan jag gå på impromästerskapet på lördag. Ja!)

Undrar om vi sa att tjejmaffian skulle träffas idag.

Jag lyckades (låta bli att köpa 14 saker...)

Så här glad är jag när jag står utanför IKEA.
Ni kan ju gissa hur glad jag är när jag kommer in.

Ni vet hur trött man kan bli av att gå runt på IKEA?

Alla springer runt och försöker hitta grejer, blir irriterade över att soffan finns i alla färger utom den man vill ha.

Jag och Jakobobo har idag kommit fram till den ultimata IKEA-shopparstrategin.

1. Gå runt på alla avdelningar, inklusive den med tallrikar, bestick och sånt.Lägg ingenting i kundvagn eller påse.
2. Ät lunch. Bli proppmätta.
   
3. Gå tillbaka till sängavdelningen. "Provligg" sängar en stund.
   
4. Kryssa sedan, mätta och utvilade, runt på resten av varuhuset medan ni tar er mot kassorna.
   

Glöm inte att lägga streckkoderna åt samma håll och ta en kaffe och bulle på vägen hem.

Och efter Stora semmel- och sushidagen kommer...

...ett besök på IKEA.

Ja.

IKEA är fint. 

Jag ska bara hjälpa Bobo köpa säng.

Jag ska inte köpa fjorton saker som "...kan vara jättebra att ha, juh!"

Bara vara smakråd.

Japp.

Det är planen.

Idag var det stora semmel- och sushidagen

Märkte ni det?

Kvar

Det är fredag.

Det är fredag och jag har fortfarande inte hört någonting om när jag ska åka till Japan.

Jag blir nog här större delen av nästa vecka också då...

Schh, jag spelar...!

Om det är någon som undrar varför bloggen verkar ha somnat så är det för att mitt spel kom med posten i förrgår. Nu är det Nintendo DS för hela slanten.

Vi ses om en vecka eller så, när jag har tröttnat på att samla pins och slåss med grodor...

Semlor

Semlorna på Ahlströms Konditori vid Domkyrkan - rekommenderas.

Ska nog satsa på semmelrekord i år.

Mmm... semmelrekord.

Stackars alla andra länder.

Vad äter de från och med nyår och en bit in på februari? ...det undrar jag.

Portuguese eggtarts kanske.

När det regnar...

...förvandlas jag till pudelrockarrim.

Det ni.

Times are a-changing!

Nu!

Nu är han president.

Hejja Obama.

Stackars sate.

Pressen, pressen!

Men det ska mycket till för att inte vara strålande när man följer på Bush.

Och mannen verkar ju vara rätt klipsk ändå.

Jag vågar hoppas lite försiktigt.

Visst blir det bra nu?

Lite bättre i alla fall?

Ja.

Det tummar vi på.

Obama och jag.

Lilla världen.

Jag åker alltså över halva jorden, jobbar på ett H&M i HONG KONG av alla ställen och hamnar av okänd anledning på H&M här i Nordstan.

En av VM:arna kommer tillbaka från sin semester.

"Rim, idag ska du vara med den här tjejen som har ett väldigt ovanligt namn."

Och gissa vad?

Hon har jobbat som support utomlands.

I Hong Kong.

I Central.

På herravdelningen.

Eeeh.

Lilla världen?

Hallå!!!

Samma butik.

Samma avdelning!!!!

På andra sidan jorden.

Ville bara säga det.

Lukta-på-fisen-dansen

Till alla (utom Erika och Rasmus som jag faktiskt vet har varit på arabfester):

Så här dansar vi blattar.

Typ.

Fast när vi inte är en danstrupp  väljer vi en av rörelserna och håller oss till den.

Alltså antingen "Vem har fisit?" eller "Det kommer härifrån!"

Värt att notera: När jag var 12 år dansade jag och min lillasyster i en danstrupp som uppträdde med den här låten i Hammarkullekarnevalen. 

Vår dans innehöll också moment av lukta-på-fisen-dans.

(Fy fan, det är så jävla kul att dansa så. Stampa omkring och bara... lukta på fis...)

Jag skulle ha blivit Lilla Karnevaldrottningen det året fick jag veta, men gick miste om både titel och sidenband om axeln på grund av en teknikalitet. 

Buuu.

Schoolyard at 7:58 am

Right by the tram stop where I live.

Dark, isn't it?

Men hallå... jag vill faktiskt veta!!!

Är det här roligt eller inte?!

Det är ju bara Ozzy som svarat, och hon är inte helt tillförlitligt när det gäller rolighetsgraden på kiss&bajs&fis-humor. Hon tycker, precis som jag, att sånt är jättekul. 

Jämt.

Klick, klick, klick, klickklickklick

Nu har jag klickat hem, inte bara Nietzsches the Antichrist, utan även också nya DS-spelet the World Ends With You.
För att balansens skull.

Ni förstår?

Har redan lite ångest över the World Ends With You eftersom jag köper det enbart på brorsans rekommendationer.

Jag försöker bortse från den milda ångesten över att köpa någonting så fullständigt onödigt när jag någonstans i bakhuvudet vet att jag borde spara pengar inför den nära förestående flytten till Tokyo.

Tänk om det dessutom är ett skitdåligt spel?

Fast det kan ju också vara skitbra.

Ja!

Det är klart att det kommer vara skitbra!

Det har ju brorsan sagt...

Och kolla här bara:

January

Visited grandma today.

By the time we're going back home it's started to snow.

I don't like snow.

But it's kind of fun when you can have snowball fights!

Me and my 8-year-old cousin.

Me sporting a borrowed jacket borrowed from best friend (thank you sweetie!),

my cousin sporting a skirt from the H&M sale that I bought her yesteday.

"Nån har fisit. Vem har fisit?"

Jag tänkte bara dela med mig lite.

Rolig kille, den där Shan Atci.

Kanske är det bara för att jag känner igen mig så mycket.

Ni svenskar, tycker ni att det här är skitroligt?

Jag vill veta!

Nietzsche - lika svår att stava till som att hitta

Jag sitter uppe och letar efter Nietzsches the Anti-Christ i onlinebokhandlarna. Jag har letat i både butiker, bibliotek och antikvariat. Den är lite svår att hitta.

Anledningen till att jag vill läsa den är att en av mina Hong Kongnesiska kollegor, som jag snackade jävligt mycket med veckorna innan jag åkte hit, gick omkring med den 

i handen på min näst sista dag. Och jag var förvånad över att en 20-årig rockergrabb som läste böcker som inte satt i cd-fodral (Fördomar?Jag?), och relativt tunga grejer därtill. 

Så jag lovade honom att jag också skulle läsa den så att vi kunde fortsätta ha roliga konversationer... Och nu har det alltså gått tre veckor.

Han har säkert läst ut den för längesen.

Och jag?

Jag läser Moment 22 i stället.

En typisk sån bok som alla vet vilken det är, men väldigt få faktiskt har läst.

Men ingen Nietzsche.

Än.

Och det kommer inte bli nån heller på ett tag, för jag orkar fan inte gå igenom hela "registrera-dig-här, skriv-koden-som-du-ser-i-rutan, vänta-på-ett-mejl, bekräfta-din-registrering, NU-får-du-beställa"-processen, som avslutas med att fylla i ännu mer formulär om visa-kort och adresser och blääääööö... 

Det får bli i morgon.

LOFFFFT! Ge mig ett loft!!!!

Jag letar för närvarande lägenhet i Japan.

Jag svär, det är skitläskigt.

Allt är snordyrt och pyttelitet.

Men jag har hittat en lägenhet jag vill ha.

Eller... jag vill ha en lägenhet med loft!!!

Åh, ett loft där det kan bo en säng (alternativt tomtar...)!

Eller påhälsande vänner.

Ja!

Vill ha!!!!!!!!!!!!! 

Den här jäveln kostar 108 000 yen.

Med dagens sinnessjuka växelkurs blir det runt 9200 pix.

31.57 kvadrat

Det är ju typ en herrgård!

Hörrni...

Jag har en kompis som heter Lina. 

Lina är trevlig och har en asball unge och vi umgås sporadiskt när jag är hemma.

Men nu har jag inte hört av mig till henne alls.

Och jag får lite dåligt samvete.

För det är inte så att jag inte tycker om henne.

Jag är bara... trött. 

Och lite lat också.

Jag pallar inte att flänga runt nu är jag är hemma.

Jag gjorde det när jag bodde i Norge och skulle hinna med att träffa ALLA under de korta helgerna jag tillbringade i Göteborg emellanåt.

Det var inte så... tillfredsställande.

Så nu planerar jag ingenting.

Ska hänga med familjen mest.

Ni andra får komma till Japan sen.

Deal?

Skrattlördag

Jag och syrran har lurat hit vår jämnårige kusin på översovning.

Och nu har vi ätit frukost och skrattat i... två, tre timmar kanske.

Skrattlördag.

Bästa sortens!

You say it best... when you say nothing at all. Typ så.

Och idag är det fredag så nu slipper jag tanten som jag jobbar med som inte vill inse att jag faktiskt också kan.
Kan tänka själv.
Besluta själv.
Åååh, slippa tänka att det är onödigt att käfta emot för jag vinner ju ändå aldrig en diskussion.
Skönt.
Men det gör inget.
Jag ska ju åka till Tokyo, tröstar jag mig med.
Det ska inte hon.
Så jag bjuuuder på det.
Varsågod.
Jag är medgörlig som fan.
(Inte)

Saker jag glömt om badkar

De är illistiga, illvilliga jävlar.
Man kommer hem trött.
Och lite sliten.
Varma bad är bra grejer, tänker man.
Just så tänker man.
Bra grejer.
Tappar upp varmt vatten.
Sjunker ner tillsammans med fancy lavendelpåsar som ska vara avkopplande.
Så ligger man där.
Skitlänge.
Och sen bestämmer man sig för att det får vara nog och försöker resa sig upp ur badkaret.
Så drabbas man av yrsel- och illamåendevågen.
Vad fan är det om?!
Typ ett straff!
Eller bara beviset på att det finns balans i universum.
20 minuter avkopplad och varm och lealös mot 2 minuter akut illamående.
Kanske är det så det är...

La-la-la-Laleh

Fick ett mejl.

Laleh släpper ny skiva snart.

Hon uppmanar till smyglyssning på myspace.com/lalehsweden.

Helt gratis.

Jag klickar genast på länken där man kan förhandsbeställa ett signerat ex.

Jag ska köpa ett, även om låtarna ligger i sin fulla längd, gratis på internet.

Men det är ju för att jag gillar henne och vill att hon ska tjäna pengar på det hon gör.

Fina, fina Laleh.

Världens bästa.

HARAJUKU

HARAJUKUBUTIKEN ÄR MIN!!!

Pepp, pepp, pepp!!!

Visst är det pepp?!

Voffo... gör ho på detta viset?

Jag har inte tvättat på en månad.
Alla mina rena trosor är såna där töntiga i spets.

(O-töntiga trosor i bomull.)
För att undvika att tvätta har jag lagt till handtvätt av trosor till min kvällsrutin.

Så här:

Sminka av sig

Borsta tänderna

Gå och lägga sig

Komma ihåg

Kliva upp (jämrandes)

Tvätta trosor (svärandes)

Gå och lägga sig igen

Man kan tycka att det kanske vora lättare att bara tvätta. 

I en maskin.

Alla kläder rena, hepp!

Men, nej.

Jag arbetar tydligen inte på det viset.

God eftermiddag, Tokyo

Ringer till min landschef i Japan innan jag går till jobbet.
Det här med e-mailkommunikation... suger ju lite.
Så mycket som försvinner mellan raderna, liksom.
Snackar lite om hur det är att jobba här och hur jag ska göra för att hitta lägenhet i Tokyo och hon säger att det inte är nån fara och att mina kollegor kommer hjälpa mig.
"Här, jag tror Tomoko vill prata lite med dig." säger hon och räcker över luren.

-Hej! säger Tomoko.

och jag känner hur mycket jag saknar henne och alla andra som jag var i Norge tillsammans med.
Så nu sitter jag här, med mycket mindre stress i kroppen (De har nte glömt mig! Och de tycker faktiskt om mig!) och försöker rädda resterna av sminket...

Fina, fina kollegor i Tokyo.
Och allt kommer nog ordna sig.
Bara jag kommer dit...

Råttorna stridsklara

Dagens österländska horoskop i Metro för Råttans år (1984):

"Var beredd för strid"

och i förrgår var det

"Världen tillhör utmanarna"¨

Euhm, 84:or... ni får gärna säga till om vi planerar att ta över jorden i smyg eller så

Passa dig, världen.
84:orna är på hugget.

Det man inte vet har man inte ont av... typ.

Om man googlar på HIV-test får man dels upp en sida med HIV-test för hemmabruk och dels en RFSL-sida där man kan läsa om för- och nackdelar med att HIV-testa sig. Fördelarna kan man väl kanske lista ut själv men bland nackdelarna listar de att man kanske inte vill veta, att man är rädd att livet förändras till det sämre om man visar sig vara HIV-positiv, att HIV kräver regelbunden medicinering och kan ses som ett hinder i vardagen (ööööh... duh?) och sist men inte minst det här med smittskyddslagen:

Smittskyddslagen anges ibland som en anledning för att inte hivtesta sig. Testar man sig och har hiv måste man underkasta sig förhållningsregler som kan uppfattas som inskränkande och som lägger allt ansvar på kondomanvändning på den som har hiv.

Ja, för DET kan ju vara jobbigt för en. Om man visar sig vara HIV-positiv och måste använda kondom vid varje samlag. Det är mycket bättre att inget veta OCH RISKERA ATT SMITTA ANDRA MÄNNISKOR MED ETT TÄMLIGEN OTREVLIGT, OBOTLIGT VIRUS än att använda en kondom.

Mycket bättre.

Det förstår ju vemsomhelst.

H&M Sverige

Öhh... det är tråkigt att jobba på H&M Sverige.

Det typ... händer ingenting.

I Göteborgs största butik liksom.

Dött.

Plus att min position, Avdelningsledare, inte finns.

Jag är så van vid att ha ett golv att sköta.

Nu typ VM-ar jag bara lite för mig själv.

Flyttar på färgkombinationer och sådär.

Viker kläder och sätter på storlekstejp.

Vilket i och för sig är sånt jag tycker är kul,

men jag saknar att springa runt på ett golv och försöka, med all sin makt, att registrera och prioritera alla saker som behöver åtgärdas. För att sedan springa runt på andras golv och försöka få en överblick över hur resten av butiken ser ut. 

Sånt är kuuuul.

Jaaaaa.

"and the lions ate the christians and the chrisians burned the witches..."

Nu har jag lämnat cellprov.

Gynekologen bara: "Slappna aaaav"

Jag bara: "Mmm!!! Skitlätt för dig att säga, eller hur?"

Passade på att HIV-testa mig.

Lite på kul.

Alla borde.

Testa sig för HIV alltså.

Och lämna cellprov.

På kul.

HIV-test? Superkul!

"Jättesnälla"

...säger Rim om sina nya svenska kollegor.

Inget alls att vara orolig för juh.

Fast en jävligt konstig grej:

överallt där jag har varit hittills har man Avdelningsledare och Visual Merchandisers.

I Sverige (i Göteborg?) kallas man Visual och gör både den biten samt fungerar som avdelningsledare. Och man har inget eget golv, utan jobbar som VM:arna en vecka här, en vecka där. Sjukt ovant.

Sjukt också att Göteborgs största butik omsätter en knapp femtedel av Hong Kongs största.

Fast det kan ha med befolkningsmängden att göra. 

(Go, 001!)

Stressboll

Att börja jobba i ny butik och en tripp till gynekologen på en och samma dag borde vara en helt otillåten form av stress.

Nåt i still med ovanligt grymma och otillåtna straff...

På den skalan.

Straightforwardness

Jag är lite less på mitt företag just nu.

Trött på att behöva förklara saker som inte borde behöva förklaras.

Jag blir helt matt av att stå upp mot dem när det gäller sånt som man kan tycka är skitsaker.

Saker som de borde fixa utan en massa tjafs.

Det är fan skitläskigt att säga emot de som betalar ens lön.

Gratislektion för både Ida och Jakob

Nikku tar med mig till Richard på inflyttningsfest.

Richard som är den ursprungliga länken mellan mig och Nikku och som jag inte träffat på skitlänge.

Alla har himla trevligt och alla är fasansfullt politiskt inkorrekta.

Förutom att skratta åt mellanösternkonflikter och dvärgar diskuterar jag och Nikku hur man kan parerar såna där försäljare på stan. 

Sen går vi över till hjälporganisationer. (Ja vi vet, ni är skitsnälla, men ibland ORKAR MAN BARA INTE.) 

Nikku samlar på sig argument till varför man inte ska stödja dem.

Greenpeace: Ni är så idealistiska att ni vägrar stödja projekt där företagen tjänar pengar på att rädda regnskogen. (Vad spelar det för roll om de tjänar pengar!? De räddar ju regnskogen!!!)

Erikshjälpen: Ni hjälper inte människor i nöd utan att också missionera. Fult.

Men sen tog det stopp.

Rädda Barnen till exempel.

Med vilka argument säger man nej till dem?

Vi tänkte hårt och länge och till slut kom vi på ett fint argument man kan slänga ur sig innan man nonchalant går därifrån:

"Nej, tack. Jag haaatar barn."

Så.

Enkelt juh.

I natt jag drömde...

...att jag fick sparken från mitt jobb.

Per brev.

Ett brev som var skrivet dagen innan jag lämnade Hong Kong.

I stället för att bli förvånad, arg eller besviken, blev jag bara trött.

Jättejättetrött.

Kolla in den här bruden

Vem är hon?

Vad vill hon!?

Varför är hennes ögon så röda?

Jag kommer nog aldrig tröttna på de där muterade byxorna.

De tillför något till ens person, liksom.

Attityd kanske.

Jo, helt klart.

Attityd.

Mmm... mutantbyxor.

Don't ever leave me.

Av glädje bygger man musik...

Jag och min syster har jammat hela eftermiddagen.

Vi suttit i köket hemma hos mamma och spelat saker för varandra på min skruttiga gitarr.

Och från våra garageband-bibliotek.

Jag hittade så mycket roligt i mitt.

Så mycket fint som jag blev förvånad över.

Som var riktigt jävla bra.

Sen visade jag syrran hur man loopade grejer ur biblioteket.

20 minuter senare sa hon: "Lyssna här!" och spelade upp en hel låt för mig.

Sen lekte vi lite med stämmor på en av hennes låtar.

Våra röster är rätt lika.

Hennes är lite hesare. Lite mer melankolisk.

Om vi skulle sjunga ihop i ett band skulle hela världen kanske smälta.

Helt seriöst.

Tur att vi envisas med att bo på motsatta delar av planeten.

Annars hade du legat pyrt till,  hela världen.

Fuck you, sötnos

Min kompis Ida är världens kanske snällaste människa.

Jag har aldrig träffat mer medgörlig människa någonsin.

Det är såklart skitläskigt och ibland kan jag faktiskt bli orolig för henne.

Det är inte nyttigt att vara för snäll.

Folk kan uttnyttja en och trampa på en om de ser att man saknar lite jävlar anamma!

Så igår jobbade jag på att lära Ida bli en lite elakare verison av sig själv.

Jag tycker det gick rätt bra.

03:32

Hemma nu.
Hur var det nu man petade över bilder till datorn?
Äh, skit samma.
Jag ska sova.
Men ni går miste om en sjuhelsickes fin utekväll.
Yeah.

omväxlande

Men hallå... nu är det ju 10 plusgrader ute.
Eller.... eh... jag klagar inte!

L337

Jo man kan!!!
Man kan booooota från USB:n.
Det går skitlångsamt.
Men det går.
HAHAHAHAH

Dubbel bestraffning

Inte nog med att jag ska tillbaka till tandläkaren idag igen (jojomen!),
men när tandläkaren frågade om jag kunde kl 9.30 på fredag sa jag "Jaaadå",
och inte: "9:30, varför inte mitt i natten?!"
För 9:30 är ju okristligt tidigt om man har vinterlov och måste åka 45 minuter till sin tandläkare.
Åh, vad är det för fel på en om man inte ens kan fråga:
"Har du ingen lite senare tid?"
Eller är det så, att om man ska till tandläkaren, så ska det liksom inte vara skönt nånstans?

Band, bang, my baby shot me down...

Sitter och kollar på tv.
Israel skjuter på FN:s fordon.
En FN-anställd död.
Eeeeeeh.

"Förresten, var ni tjejer här när det var sånt liv här i Bergsjön?" frågar min mamma lite apropå...
Både jag och min syster har varit borta det senaste halvåret.
Så då berättar hon.
Om knivslagsmål utanför fönstret och dödsskjutningar på spårvagnshållplatsen.
"Ni missade all action... juh."

Och jag får en boll i magen.
I GÖTEBORG!?
Folk tar inte upp vapen och SKJUTER varandra i Göteborg.
Vår stad är alldeles för liten för sånt.
Knivar varandra, möjligen, men definitivt för liten för gangsterbråk.
Vad är det för fel på folk?!
Fatta!

Fajjerwajjer

Åh. ärkepucko.
Det krävs eventuellt en Firewire drive om man vill kunna boota från den externa hårddisken.
Jag vill kunna boota från den externa hårddisken.
Kollade jag det innan jag köpte en USB-hårddisk?
Eeeh...
Nä.
Smart, Rim.
Skitsmart.

Kom, kom, kom till mig!

Strax över midnatt kollar jag mitt kolliid online och ser jag att min externa hårddisk redan är framme. 

Den har varit framme sedan i morse. 

Jävla SMS-avisering.

2008

• Året då jag flyttade till Hong Kong.
  
• Året då jag var livegen och my ass tillhörde H&M.
  
• Året då jag lärde mig uppskatta min familj och mina vänner.
  
• Året då jag återupptäckte musiken och främst gitarren.
  
• Året då jag lärde mig köpa färre, men bättre och dyrare, grejer.

Ungefär så kommer jag nog komma ihåg det.

Smelly cat, smelly cat... What are they feeding you?

My sisters cat just farted in her sleep.

I laughed my ass of and scared her away.

Serves her right.

Efterkonstruktion?

Jag var hemma hos Patsu för att plocka med mig lite lådor och annat.

I en av lådorna hittade jag min dagbok från 2005.

Från tiden då jag pendlade mellan Göteborg och Arvika för att min pojkvän bodde där.

När jag tänker på den tiden nu har jag för mig att jag var stormkär och skitlycklig mest hela tiden, men det är tydligen BARA EN STOR FET LÖGN!

Kolla här vad jag har skrivit:

Och nu har det gått 2 veckor sedan vi träffades sist och jag är tillbaka i ett konstigt tillstånd av "ska jag verkligen ha en pojkvän i Arvika?" och nån slags olust över att behöva packa och åka dit. Så som det var för ett tag sen: "längta, längta, längta, längta, likgiltig". Det är ganska hemskt egentligen...

Och sen varvar jag "Underbart förälskad!" med "Ska jag inte vara singel eller i alla fall INTE ha pojkvän i fucking jävla Arvika!?" En stor del av det året tillbringades på tåg. 

Fyra timmar dit, fyra timmar tillbaka. 

Byte i Kil. 

Väldigt mycket Viktiga Saker försummades till förmån för hångel.

Men mmm, vilket hångel det var...!

Pic of the day

Gothenburg

Tandtråd

Jag har inte varit hos tandläkaren på snart tre år.

Jag använder tandtråd ytterst sporadiskt.

Jag dricker te, kaffe och, i perioder, en jävla massa läsk.

Så jag väntar mig... tja, inte det värsta, men sannerligen inte det här:

"Tja... ser ju bra ut det här!" säger tandläkaren och skickar hem mig.

Ehhhh

Ursäkta, men...

Nej. 

Du ska säga att det här var ju illa ojojoj, lilla Rim, nu får du använda tandtråd vaaarje dag, jodå, och INTE dricka så mycket läsk, nej, nej, för det fräter på tänderna. Mhm. ska du säga.

Annars finns det ju ingen alls anledning för mig att inte dricka så mycket läsk eller börja tandtråda varenda dag.

Ingen alls.

Och så kommer alla mina tänder börja ruttna.

Och det går ju inte, fattar vemsomhelst.

Så.

Nu tar vi om det.

En katt i min hatt!

Hälsade på hemma hos Papatsu och träffade hans nya familj...

Den var väldigt lustig.

Vad är det här?

Vad finns inuti?

Jaså, man ska ha den på huvudet, säger du?

Nej, jag har den på röven i stället.

Titt-ut.

Förvandlas till svart.

Hahah.

Ta sats.

Sikta.

(K)Attaaaaaaaaaaack!

Ungefär så höll de på hela tiden.

Jettjettfina.

Sand, sand. Allt är sand.

Ok. Jag har varit borta.

Jag har inte läst nyheter.

Jag har inte sett nyheter.

Vad gör de i Israel/Palestina?

Det är viktigt för mig att få veta.

Hemma hos oss bor det en libanesisk palestinier och arab-nyheterna står på i bakgrunden dagarna i ända.

En gång var jag väldigt insatt.

Men nu... 

Vad är det jag har missat?

Varför har det plötlsigt blossat upp igen?

Lies, all lies!!!

My header's a lying bitch.

I'm not in Hong Kong at all...

It's snowing

I'm not leaving the apartment today.

Reunited

This is the guitar my sister delivered to Bobo after I'd left for Hong Kong.

They've kept eachother company since.

The sound is rougher than my HK-guitar.

Even though the one in HK was half as cheap.

Me, my guitar and a metal ring found on the street.

Picture taken by Bobo.

Thanks Bobo.

For taking care of my guitar.

And for bringing it back to me.

And for the picture.

Nackdelen...

...med att släppa in fula ord och gester i sitt vardagstal:

I morse höll jag nästan på att ge min 8-åriga kusin fingret som svar på en fråga hon ställde.

Jag hejdade mig i sista stund.

Men om några år, när hon är stor nog, ska jag bara använda svordomar, könsord och fula gester när jag talar med henne. 

Ja.

Så får det bli.

I just want your extra time and your...

Jag tänkte att jag skulle åka förbi vårdcentralen och ge dem lite urin.

Varsågoda, här har ni mitt kiss! kanske jag skulle säga.

Men sen sa min mamma att det måste vara relativt färskt kiss.

Inte från igår.

Så jag slängde burken med kiss i en papperskorg vid Kapellplatsen.

Nu har nog kisset frusit till is.

Gothenburg, Gothenburg

...thought, I thought I hated this city.

(A song by Maia Hirasawa)

But look!

Isn't it beautiful!?

Beautiful, but so damn cold!

And at 16:45 the sun has almost set.

Sad, but true.

Baby knife

...sen hittade jag en babyköttkniv i Nikkus kökslåda.

Vi blev bästa kompisar på en gång!

Inlägg #1000: "Rövhål"

Hitomi, som jag lärde känna i Japan, är i Göteborg och hälsar på och jag tar med henne hem till Nikku. 

Hon vill äta "svensk mat" säger hon.

Vi lagar det mest svenska vi kan komma på: FAJITAS!!!

Såklart.

Och så lär vi henne prata svenska.

Självklart bara extremt användbara ord.

"Vi kan leka själva nu..."

Nu har jag varit borta hela dagen och vad får jag se när jag kommer hem?

Folk har interagerat i kommentarfältet.

Och varit trevliga mot varandra!

Eller i alla fall roliga.

Det är inte utan att en blir lite varm i hjärtat.

Jag har för övrigt beställt en extern hårddisk på 500 GB från dustinhome.se.

Dyrt, men nödvändigt.

Åh, vad jag ska spara saker när jag får den.

Spara allt!!!

Mmm.

Dress your personality...

En gång, när jag fortfarande var i Tokyo, var jag jävligt sugen på att starta en fin blogg med fina grabbar som hade fina kläder på sig, men förutom att jag insåg att jag skulle behöva en mycket bättre kamera började jag flytta runt en massa och andra grejer tog upp min tid, så jag la den idéen på is.

Idag, när jag träffade Love på stan, önskade jag verkligen att jag hade skaffat den där kameran och startat den där bloggen. Förutom att allt han hade på sig var skitfint hade han ett par stickade vantar med hål för tummen "För, du vet, det är så jobbigt att skriva sms med vantar på. Hihi." Och jag jag höll inne med det "Iiiiiiiiihhhhhh!!!" som jag ville ropa åt hans fiffighet och färglada kläder. Han verkade inte veta hur fin han var, och det var nästan det finaste av allt...

Schh, jag leker!

Jag hinner inte blogga.

Och alla mina bilder, de som jag vill bygga mina inlägg på, får inte plats i datorn längre.

Nu är det kris. Måste ha en ny hårddisk snart!

Men vädret är fint.

Och igår träffade jag jordens finaste Rasmus och kollade på Juno.

Idag ska jag träffa Love.

Love, som jag inte sett sen... jag var i Japan?

Kan det verkligen stämma?

Fast det kan det nog.

Love är lite som en joker.

Han dyker upp, bakar banankaka, tar med en på Tokyo Gameshow och försvinner sedan spårlöst... i nåt år eller så. (Eller om det var jag som försvann, jag minns inte så noga...)

Man hör rykten om att han kanske befinner sig i Osaka, är skrikare i ett band, eller rymde han inte med cirkusen förresten?

Och sen, helt plötsligt, befinner man sig i samma stad igen.

Och man blir så glad.

Det är som tusen banankakor. Ungefär.

Fina, fina Love.

It's a beautiful thang!

Yesterday, as I was riding the tram in to town, I saw so many couples all lovey-dovey.

Totally oblivious to the world around them, 

it was like they were in a universe of their own.

And it made my heart melt.

More love in the world. 

That's what we need.

Yank it up, sistah!

Me and my gorgeous baby sister

We coincidentally bought the exact same dress, 

while living on two different continents.

And like a true kid sister she's stolen my hat on the picture.

It's alright, I love her anyways... most of the time.

2008

Nyårsafton 2008/2009 - året då alla stannade hemma.

Eller?

Själv var jag hemma och firade med familjen.

Precis som när vi var små.

Det var längesen nu.

Längesen alla mormödrar och mostrar och morbröder och kusiner samlades på nyårsafton.

Längesen vi satt hemma och ropade åt varandra över den tvärgoda maten som mamma var uppe till klockan 4 på morgonen för att laga klart. Längesen jag, syrran och kusinen satt vid köksbordet och frustade av skratt åt kiss eller bajs eller nåt roligt som nån sagt nån gång för länge, länge sedan. 

2008 - året då jag flyttade till Hong Kong och verkligen lärde mig uppskatta mina vänner och min familj så som de förtjänar. Tack för det Hong Kongneser.