Ljug, ljug.

Jag ljög förresten häromdagen.

Det var inte igår jag skulle färga håret.

Igår skulle jag visst jobba.

Men idag.

Om en och en halv timme.

Då jävlar!

(Kanske borde sätta på mig lite kläder...)

My toilet has a red, red door

Ni har sett den förr och ni kommer se den igen.

Jag har varit och klippt mig på Atélier SMINK hos Takahashi-san.

Har inte hunnit tänka ut nåt mer än "Måste få pli på hårhelvetet fort som fan!" så det blir en favorit i repris. Kort, så att det kan spreta, där bak och långa slingor fram. 

Jag var bara lite orolig när jag satte mig i frisörstolen.

Eftersom jag inte hade tänkt mer än: Hjälp mitt huvud, snälla! kom jag bara på tre grejer att säga:

• Klipp inte längs med, eller kortare än käklinjen
  
• Kort där bak så att man kan få det att stå ut
• Luggen ska vara rätt lång. Snudd på för lång, liksom…

Och från de tre direktiven fattar Takahashi-san precis vad jag vill ha. Hade det varit någon annan hade det garanterat blivit fel. Och jag hade dessutom antagligen blivit klippt precis längs med käklinjen och fått en alldeles för kort lugg, men den här kvinnan… hon bara… hajjar.

Äh, jag ska lägga av med att vara  kär i henne alldeles strax.

För den som är intresserad kan ni ta tillfället i akt att studera min toalett. 

Och mitt rätt snygga, och rätt skitiga, handfat.

Och ja. 

Självklart har jag en sån där toalett som kan göra en massa olika konster.

Trolla och sånt.

Kan den.

Inte leka med saxen

Nu har jag tunnat ut mitt hår!

Det gick jättebra!

I morgon ska jag köpa hatt.

(Fast det blev faktiskt helt ok.) 

Ta mig till Tokyo. Nu.

Klippte håret igår på Toni & Guy.

De ska ju vara välrennomerade.

Slog till med en lite dyrare klippning hos en av deras "top stylists" för säkerhets skull. Fortfarande är en klippning bästa sättet att få mitt blod att koka. Tydligen.

Det räcker inte att förklara hur man vill bli klippt.

Det räcker inte heller att säga saker som: "Det ska inte vara snällt hår. Det ska vara rockigt/Håret ska kunna stå rakt ut där bak." eller ens ett desperat: "Men om du tänker lite manga/anime." Nu är håret alltför kort på alltför många ställen och ser mer ut som en klassisk bob än något annat, men det är inget att göra åt. Jag lyckades i alla fall rädda luggen. Och om man ser positivt på det är det så kort att jag antagligen inte behöver klippa mig förrän jag är tillbaka i Tokyo igen.

Idag kom jag på hur jag bättre skulle kunnat beskriva känslan jag ville få fram. Nästa gång säger jag bara: "Du, det ska se ut som om håret skriker."

bortsprunget:

Neeej, plattången!

Glömt i Gbg. 

Klippt jättegradering i nacken. Kommer se ut som troll.

Men jag vill ju inte se ut som white trash juh...

Imorgon ska jag eventuellt vara hårmodell för en Lee Staffordsalong. Jag är lite... inte nervös, men tveksam, eftersom de tydligen måste få lov att färga mitt hår. Och jag vill verkligen inte ha färg i håret. Orkar aldrig upprätthålla det vilket resulterar i att det alltid ser lite trashigt ut efter några månader. Dessutom har jag världens bästa hårfärg redan. Mörkbrunt som skiftar i rött i solen. Vill inte ha nån annan! Hmm... kanske om jag låter dem färga håret bak i nacken. Det syns inte lika mycket, och om jag bara slipper se det kanske jag kan vara nöjd...

I övrigt har jag hittat den perfekta klippningen i en serietidning. I Ronja Berges "trivial pursuit" (i förra Nemi, #2) finns en karaktär som har mitt hår. Eller snarare, håret jag borde ha... Åh, så kan jag snöa in lite på Nemi nu när jag ändå håller på! Läser alltså Nemi på norska nu. Det spelar ingen roll alls. Nemi är lika fantastisk ändå. Vissa gästserier greppar jag inte alls och hoppar bara över, men Ronja ritar så vackert att det gör ont i hjärtat ibland. Om jag bestämmer mig för att bli klippt imorgon och det blir bra ska jag lägga upp en bild på mitt nya hår...

Avd: Att göra samma misstag två gånger.

Jag råkade klippa mig i Shanghai. Jag och Lai Kim skulle bara gå och få håret tvättat lite, men på något sätt slutade det med att vi båda klippte oss i... jävligt korta pager. Lai Kim, som blev skitsnygg, höll på att börja lipa när det var klart, medan jag mest ryckte på axlarna och tänkte: "Ja, ja, det växer ut." om mitt eget hår som blev... ok.

Och igår när jag träffar Astrid i Shibuya säger hon att hon är så trött på sitt hår och eftersom jag har numret till "Smink", där jag alltid klipper mig, inlagt i mobilen och det finns en tid ledig blir det så att hon får klippa sig på en gång. Och när jag sitter där och ser henne klippas så som hår ska klippas (i Shanghai klippte de lite som i Sverige...) bestämmer jag mig för att låta Takahashi-san (som jag alltid vill gifta mig med varje gång jag har klippt mig) finjustera lite i mitt hår. Kanske tunna ut det lite så att det inte ser ut som om jag var på besök från 90-talet.

Men för första gången någonsin i Tokyo, mina kära vänner, så blir jag inte nöjd. Det har ingenting med klippningen att göra, jag ska bara inte ha så här kort hår över huvud taget.

Och idag spöregnar det, vilket innebär att jag oavsett vad jag gör med mitt hår kommer det bara se crappigt ut så fort jag går utanför dörren och jag hostar fortfarande och känner mig allmänt ful och jävlig, vilket är synd eftersom jag har tänk samla ihop några av mina vänner till ett sayonara-party med efterföljande klubbning ikväll.

Kan inte någon komma hit med ett trollspö och lite smink åt mig?

Sammanfattning av dagen:

Har klippt av mig hälften av håret igen och pimpat mitt DS och min mobil lite... bilder kommer så snart jag hittar usb-grejen till minneskortet i kameran.

Äntligen ut!

Nu, äntligen, ska vi gå ut och göra stan osäker! Det har dröjt alldeles för länge. I natt blir det Shinjuku och Oto som gäller. Jag hoppas bara att det är lika bra som när jag var där sist.

Innan vi går på klubb måste jag dock ta med dem på izakaya så att de får äta allt roligt som man äter där. Någon nomihoudai blir det nog inte tal om, med tanke på att jag fortfarande käkar antibiotika och Catta inte dricker, men vi får frossa i mat istället.

Varför sitter jag här och bloggar? Jag borde gå och snygga till mig! Alla de andra har klippt sig på Smink (heter salongen alltså) idag, och är allmänt skitsnygga i håret. En annan får kämpa lite mer för att hänga med.

Och jag borde definitivt gå och packa min impulsköpta väska. Jag kom på att jag ska sova hos Eric och brudarna eftersom det är smidigare att åka därifrån imorgon när jag ska hämta upp Patrik på flygplatsen.

Tokyotrollet är här!

Tokyotrollet rapporterar: Frisörerna i Tokyo fortfarande helt klart bäst i världen. Efter att ha frågat frisörvän om råd huruvida en tvärtomklipning skulle passa trollets hårtyp och ansiktsform och fått ett: "Japanerna kommer tycka att du är konstig, men om du inte bryr dig..." till svar, var saken klar. Trollet klipptes alldeles tvärtemot hur det såg ut innan, dvs långt där det var kort och kort där det var långt. Resultatet är ett mycket nöjt Tokyotroll som dock avvaktar lite med att visa upp sig på bild.

Atelier Smink.

Nu är det klippt! Ja, håret alltså. Jag vet inte riktigt vad jag har för frisyr... det visar sig nog om en vecka, men för den hårbottensmassagen som jag fick av shcamponeringstjejen hade jag låtit dem raka av mig allt hår om de så önskade! Frisörerna här är något helt otroligt och borde förknippas med Japan i samma utsträckning som geishor, ninjor och teknikprylar. Så gör er inte fina innan ni kommer hit, gott folk. Nej, nej, hitta en frisörsalong i Tokyo, låt dem tvätta ditt hår, leda dig bort till frisörstolen och säga:"Nu tröttade vi allt ut dig." Luta dig sedan tillbaks låt en lead artist klippa dig, och hennes/hans assistent hjälpa till att föna ditt hår, och och om det blir katastrof, vad gör det? Det är Tokyo. Allt är på låtsas ändå...