Ni vet att jag typ inte gör någonting annat förutom att jobba, va?
Inte för att jag måste jobba så vansinnigt mycket, utan mest för att jag inte umgås med så många utanför jobbet än.
Nytt liv och sådära, likom.
Mitt liv hade varit lite sorgligare än vad det låter om inte följande utspelat sig på jobbet idag runt lunchtid.
VM-rekryt: Rim, jag skulle vilja jobba tillsammans med dig nån gång.
Jag: Eh... vi jobbar redan tillsammans? Du var på mitt golv i två veckor...!
VM-rekryt: Nej, jag menar som SA (Sales Associate, alltså en helt vanlig säljare).
Jag (fattar ingenting): Va, varför då!?
VM-rekryt: Nä... det verkar rolig bara. Att jobba på ditt golv.
Jag: Ah.
Tänkte inte så mycket mer på det just då. Nu kom jag att tänka på den här konversationen igen. Är inte det en lite konstig sak att önska? Speciellt när man är mitt uppe i att klättra från SA till VM... att hålla på och blicka tillbaka då...
En poäng till mig, ja?
Ja.
4 kommentar(er):
Fasen vad härligt med folk som ser det värdefulla i att göra det som är kul.
Men du är ju inte sorglig ... jag tycker du ska läsa ditt eget gamla inlägg (här) igen och påminna dig själv om att du är en stor inspiration för en hel del människor.
Rim, du är en jättebra chef!=D
Nej... kanske inte sorglig egentligen.
Jag har bara fått för mig att man är lite patetiskt om man inte har vänner utanför jobbet...
Fast jag kanske ska tänka tvärtom istället. Att det är ball att man lyckas skaffa vänner på jobbet.
Ja. Så gör vi nog.
Zofy... nu blir jag misstänksam, jobbar vi ihop eller?
Skicka en kommentar