Nån timme innan vi ska stänga, när jag och alla mina kids på golvet springer omkring som tokar och försöker städa upp och hänga tillbaka alla kläder, kommer en tjej och en kille som ser ut att vara i 20-årsåldern fram till mig.
- Eeeh. Ursäkta, säger tjejen.
- Hej! säger jag.
- Jo, atteh... alltså du får ursäkta... så här... under arbetstid, men...
Och killen gömmer sig bakom tjejen och ser sådär som barn gör när de är blyga. Nästan så att han kunde borrat in sitt ansikte i kjolen på henne av förlägenhet (nej, inte på ett snuskigt sätt! fy!) och jag börjar förstå att hon kanske inte tänker fråga om jag vet vart jackan, som mannekängen har på sig, finns. Och så tänker jag, baserat på pojkens blyghet, att det kanske är nån bizarr lågstadievärld där hon tänker fråga chans på mig åt honom, eller något liknande och blir nyfiken på vad hon har på hjärtat...
- Jodetärsåatteh... vi håller på och gör en film, säger hon. En indiefilm. Och pojken nickar och gömmer sig i kepsen när jag tittar på honom.
De tycker att jag ska vara med i deras film.
Jag tänker hundra anledningar om varför jag inte alls ska vara med i några 20-åringars japanska indiefilm, men hon ger mig sitt kort och tycker att jag ska höra av mig när jag slutar.
Och jag slutar och tänker att det, även om det inte är aktuellt med film, nog kan vara ett rätt bra sätt att träffa folk på utanför H&M.
4 kommentar(er):
awwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww
+
åh!
wow, en film! go for it tycker jag!
ehem, ovanstående kommentar är skriven av zofy/zcisme. bara så du vet^^
Varsågod, där fick du ett liv! Eller en schysst start till ett i alla fall. Jag hade tänkt att jag skulle träffa den typen av japaner som faktiskt gör nåt, typ film, men hann ju aldrig så långt. Bra jobbat!
Även om det hade varit ganska kul om killen ville fråga chans på dej. Berätta mer om filmen när du vet!
Kram Karo-chan
Skicka en kommentar