Matmatmat

Fy vad jag har saknat quorn! Gott som fan! Och sojakorv. Och ordentlig keso som inte är... torr! Och knäckebröd. Och fiskbullar! Och kanelbullarna såklart! Och Twix. Och vad mer...? Ah! Smaksatt mineralvatten, typ Loka. Varför har de inte det i Japan, tro? (För lite socker kanske?) Och bröd!! Bröd som inte är pappersvitt och fyrkantigt! Finns hur mycket bröd som helst att välja på i affären! Och frukt som inte kostar tysen där man kan välja själv vilken mängd man vill ha (i motsats till fyra inplastade äpplen, 20 pix, ingen disskussion. Eller ett enda äpple 20 pix, om fruktaffären är stängd.) Och massor med linser och linfrön och sånt i den alldeles vanliga mataffären, inte i specialbutiker i svindyra Takashimaya. Som om linser var nån slags exotisk produkt (och linfrön finns såklart inte att hitta alls. De innehåller ju fibrer för fan!) Ah, och All Bran som inte är sötade så de bara smakar godis, och ordetliga havregryn. Fiberberikade dessutom! (Fiberrika matvaror över huvud taget är alltså grymt sällsynta i Tokyo.) Och alla goda glassarna, som jag iofs inte hunnit stoppa i mig ännu eftersom det inte är ultimat glassväder, men de finns om jag skulle vilja ha!

Åh, nu blev jag hungrig. Ska banne mig äta fiskbullar och färskpotatis. Moahhah. (Alla som inte gillar fiskbullar kan hålla käften.)