Tillbaka i Tokyo

Nu är jag här. Rummet där jag bor och hela huset faktiskt är lite mindre än jag minns. Konstigt. Och det är ungefär lika obekvämt som att komma hem till Göteborg. Fortfarande känns det lite: "Men, här hör jag inte hemma..." Fast det syftar nog mer på huset än på Tokyo.

Resan hit är långtråkig och obekväm, speciellt om man har oturen att mellanlanda i Bangkok, vilket lägger på en 5-6 timmar på resan. Jag är nöjd ändå när jag hittar, och köper, nya Harry Potter-boken på Arlanda. Mindre nöjd när jag inser att det inte är en bok att läsa på ett flygplan. Svårt att dyka in i den ordentligt när flygplansbullret överröstar ens tankar. Så jag köper "the Game" på Bangkoks flygplats vilket resulterar i att jag nu är paranoid. Eller så är det bara tröttheten, jag vet inte.

En lustig sak med att flyga i tusen år utan att kunna somna är att ens mat-och-sov-klocka helt pajjar. Sovklockan, jet lagen, är man ju förberedd på, men att magen blir helt förvirrad har aldrig hänt mig förut. Sen jag åkte från Sverige, för ungefär ett och ett halvt dygn sedan, har jag ätit frukost tre gånger, och lunch två, och jag kan höra min mage tänka "Vad i helvete sysslar du med egentligen?!" Jag har inget bra svar åt den. Jag ska sova.