Det är en hårfin linje mellan "prinsessa" och "prostituerad".

Efter en dag i Tokyo Dome City, en nöjespark med gratis inträde och den hittills bästa bergochdalbanan jag åkt, lämnar jag familjen på kvällen för att möta upp några vänner. De sitter på Ruby Room, en pytteliten klubb, i Shibuya där det är open mic night. Enda andledningen till att jag hittar dit är att jag hör en lika vilsen svensk omkringirrandes och säger: "Hej, ska du också till Ruby Room?" och det ska han såklart. Senare visar det sig att vi redan har träffats en gång. Banden spelar ganska illa, men Helga, kompis till en kompis till en kompis (vars telefonnummer jag såklart haffar, så nu är vi kompisar), intygar att banden brukar vara bättre.

Jag får drink-beslutsångest och beställer till slut en "God Father" av den enda anledningen att jag inte har någon aning om vad det är. Det har inte personalen heller och förvirring uppstår. De får leta upp drinken i en bok och jag skäms lite och säger att det inte spelar någon roll, jag vill bara ha en drink, vilken som helst, men vid det laget har de hittat den. 1/2 del vodka & 1/2 del amaretto. Söt som fan, men nu vet jag det i alla fall...

Plötsligt börjar det pratas om karaoke och innan jag vet ordet av har vi dragit vidare och stuvat in oss i ett karaokerum. "Entimmeskaraoke", för att alla ska hinna med sista tåget, är det sagt. Det är ändå vardag och alla ska upp och jobba nästa dag. Helga hittar en ensam tjej klädd i.... hmm... klädd helt i rosa, som en docka, i rummet intill som hon får för sig att vi måste bjuda in till oss, så det gör vi.

Tjejen är egentligen inte särskilt vacker, men det märker man inte för allt rosa och tyll och hennes fluffiga extensions. Alla överröser varandra med komplimanger men killarna i det ursprungliga gänget (som bara bestod av svenskar) tycker att hon är lite obehaglig. Vi pratar om rosa och tyll och mobilblingande och lite i förbifarten frågar vi vad hon jobbar med och jag vet inte om det är för att vi är fulla eller främlingar, men helt apropå berättar hon att hon säljer sexuella tjänster. Inga samlag, men handjobs och blowjobs, till kunder som alla är män. Några är trevliga några är äckliga. Och jag frågar, av ren nyfikenhet, hur det kommer sig att hon gör det hon gör. Svaret är förbluffande. "Jag gillar kläder av Jesus [kommer inte ihåg vad han heter i efternamn]." Hon säljer alltså sexuella tjänster för att ha råd med dyra rosa kläder. Myten är verklighet! I

När vi till slut kommer ut ur karaokebåset har sista tåget gått för längesen och alla blir tvungna att ta sig hem med taxi. Och hela vägen hem tänker jag på prinsessan och den fantastiska ironin i att sälja sexuella tjänster för att ha råd att se ut som en oskuldsfull rosa dröm.