lördag, augusti 23, 2008

Socialt missanpassad i Hong Kong

Sitter i vår iskallt luftkonditionerade personalmatsal och käkar nåt från 7-eleven. Efter att ha vant mig vid den norska 30-minuterslunchen känns en timme som en evighet. Jag är nöjdast när jag får äta lunch i fred. En hel timmes paus från jobbet. Mina kollegor tittar förfärat på mig och säger "Men herregud, äter du ENSAM helt själv och ALLENA?! Stackars stackars liten, det går ju inte för sig!" och så sätter de sig mitt emot mig och pratar med mat i munnen. Ställer frågor om var jag egentligen kommer ifrån, med riskorn som ständigt trillar ut genom mungipan för att ibland landa på hakan innan de skyfflas tillbaka in i munnen. Jag svarar men blir sedan tyst. Förutom att jag undviker att få människan mitt emot mig att öppna käften har jag inget emot tystnad. Sen kommer en ny fråga. Svar. Tystnad. Efter tre frågor inser jag hur socialt misanpassad jag är. Inga motfrågor. Bara svar och tystnad. Inte bara för att jag inte vill se massa halvtuggad mat, jag vill fan vara själv. 

4 kommentar(er):

Erik sa...

Så... Hongkongbor är verkligen hobbits, är det det du vill ha fram? After dinner-dinner och extremt socialiserande under måltiderna? Har de håriga fötter också? Kolla det åt mig, snälla. Det här kan ställa litteraturvetenskapen gällande Tolkien på ända.

hejdetärrasmus sa...

det där minns jag jättemycket från tokyo. hela östasien är som en highschool-film när det kommer till mat, tror jag. försökte förklara det för en kompis en gång - att det inte är särskilt sorgligt att äta själv (tvärtom), och att det ut mitt perspektiv till och med är rätt oförskämt och komma fram till någon som äter själv och påpeka det. det är ju då det ser sorligt ut. "men du kan få äta med oss!". argh. jag säger som e.i.

"but we donwanna! an we donlike your beef nowaynohao!"

hejdetärrasmus sa...

*ur mitt perspektiv, givetvis

Rim sa...

Jo, men så är det nog kanske. Det är sällan jag känner mig besvärad av att sitta själv, men de gör det till en stor grej, och att faktiskt uttala orden "Jag föredrar att sitta själv faktiskt..." känns som om det skulle vara synonymt med en backhands bitchslap och åtföljas av darrande underläppar.

... an also, I really don like your beef, nowaynohao.