Inte ens på andra sidan jorden kommer du undan!

Några minuter över tolv ringer det på dörren när jag är ensam hemma. Vanligtvis är det någon från posten som vill att man ska skriva på något brev eller någon som vill informera om ett framtida byggprojekt som kommer innebära att framkomligheten kommer vara begränsad på den och den gatan ett tag framöver och vill lämna över lite kartor och telefonnummer som man kan ringa om man har några frågor (hörde jag någon viska "service"?).

Idag var det dock något helt oväntat. Japanska Jehovas Vittnen! Nej, jag skojar inte! Ååh, och de var så söta. Två damer som såg helt frågande ut när jag öppnar dörren. Tittar på varandra. "Vad ska vi göra?" frågar den ena på japanska. Sen frågar de mig om jag kan läsa japanska. "Nja..." säger jag. De överlämnar en "Vakttornet" i alla fall. Frågar om jag vill att de ska förklara på engelska, men jag tackar för omtanken och säger att det nog går bra ändå.

En sak jag förundras över är att de lyckas värva anhängare över huvud taget. Om ni frågar mig har Japan, i kombinationen shinto/buddhism, den perfekta balansen mellan roliga traditioner och spiritualitet. De är liksom alldeles lagom religiösa med lite löst sammansatta idéer om "någonting" som man kan be till för tur och ibland hålla festivaler för. Om ni frågar mig är det ett perfekt balanserat förhållningssätt till religion. Nä, nu ska jag läsa lite... i japanska Vakttornet.