Varför är det så, när man har en lång, lång "att göra"-lista, att man aldrig riktigt vill sätta igång med den? Varför lär man sig inte att ju fortfare man börjar med allt det tråkiga, desto fortare är det avklarat och då slipper man det här molnet av "men jag borde egentligen..." som hänger över en så fort man har lite tid över?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentar(er):
Skicka en kommentar