Yellow Tokyo

Idag har jag haft en jävligt produktiv dag och fått hjälp av mina eminenta japanska teammedlemmar att gå igenom och fastställa om det är någonting i Shop routines Asia vi behöver anpassa för Japan. För det första: Hurra vilka fina, duktiga människor jag jobbar med, och för det andra: Fattar ni var roligt det är att få pyssla med såna här grejer? 

But all is not well i jobb. Medan vi sitter och diskuterar en av rutinerna i matsalen sitter även en av extrajobbarna där och pratar med lite olika folk. Klockan är snart 16.05, hon berättar nångting och skrattar, och eftersom jag vet att hon ska jobba på min avdelning klockan 16 frågar jag henne: Ska inte du vara på Dame klockan fyra? Jag får världens mörkaste blick till svar. Det är sånt man får ta ibland. Hon reser sig i alla fall upp och går, men kommer strax tillbaka, för att skälla ut mig tydligen: Du behöver inte säga åt mig när jag ska göra mitt jobb. Sköt du dig och ditt jobb bara, så sköter jag mitt! ropar hon bland annat åt mig, fastän hon bara står en meter bort. Jag försöker tala om för henne att det är mitt jobb att se till att hon befinner sig på avdelningen när hon ska, men hon är så upprörd att det bara rinner av henne och hon upprepar att jag ska sköta mitt jobb och låta henne sköta sitt, innan hon ilsket stegar därifrån. De japanska teammedlemmarnas munnar äro blivna "O" vid det här laget och ett disktret "Det här skulle aldrig hända i Japan." frammuttras på japanska.

Känslan av att ha ett hamsterhjul, med tillhörande hamster, i bröstkorgen börjar avta, såhär två timmar senare, men jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag inte blev arg tillbaka i ren chock. Jag kanske måste sätta mig ner och prata lite med männsiskan i fråga när hon lugnat ner sig lite... typ i övermorgon... phew.