Det hände en grej på jobbet idag. Eftersom det snart är 17:e maj handlar folk som galna och tempot har skruvats upp helt vansinnigt i min butik. Strömmen av varor som ska packas upp och ut i butik sinar aldrig och vi springer som vettvillingar för att hinna med. Men det gör vi ändå inte...
Ojoj, jag skrev ett helt inlägg om precis vad det var som hade irriterat mig idag, men jag jag kan nog säga så här istället: "Idag har jag lärt mig att jag inte gillar att man kommer in och kör med mig på min egen avdelning." Jag skulle nog ha tagit det med personen i fråga, men det var så hektiskt att det knappt fanns tid till kisspauser, än mindre disskussioner om vem det egentligen är som styr båten.
"Sådär kommer det inte vara i Japan" tänker jag. "Ingen som kommer klampa in på min avdelning och domdera" och ler förnöjt för mig själv över min glimrande framtid som superavdelningsledare. Inser ögonblicket senare att det snarare är jag som riskerar att göra så mot andra när det börjar komma helt nya, färska avdelningsledare. Ååååh, och då blev jag helt lycklig över den här dagen! Nu har jag helt plötsligt undvikit att folk tycker illa om mig i framtiden när jag vill hjälpa dem när de är nya avdelningsledare!
Och jag måste bara förtydliga att det inte är någon från min avdelning som det här handlar om, utan någon annan, "utifrån" som har dansar mig lite på tårna.
0 kommentar(er):
Skicka en kommentar