Köpenhamn, Köpenhamn

När jag kom hit hade jag målet att ändra uppfattning om Köpenhamn och dess invånare. Solen har skinit (jo, det heter så... "skinit"!) alla dagar. Jag har ätit god mat, träffat många som varit borta på annat håll i H&M Team: Japan, samt lärt känna några andra lite bättre.

Apropå mat bestämde några av oss för att gå till RizRaz, en vegetarisk buffé på en parallellgata till Strøget. Vi satt ute och åt när jag tittade bort mot andra sidan gatan och fick se en affär där de hade "eskimo art". Nu är det underligt bara det, men faktum är att jag insåg att jag hade ätit på samma ställe en gång förut. Det var den gången jag och en bunt Lisebergare åkte till Köpenhamn för att gå på Tivoli och alla var så himla otrevliga mot oss. En av dem var faktiskt servitrisen på RizRaz, som hetsade oss att betala mitt i maten för att hon skulle sluta sitt pass snart. Hon fick ingen dricks.

Och igår träffade jag på en klasskamrat från gymnasiet som var ute och gick på stan med sin pojkvän. Jag har nog inte sett henne sen vi tog studenten, men hon var en sån som jag beundrade för att hon alltid var rättvis (är inte det en bra egenskap att bli beundrad för, så säg!) och ganska okonstlad, trots att hon umgicks mycket med ett aningen slutet tjejgäng.

Och förutom skinande sol och god mat (Tyvärr hittade jag inte mycket att shoppa, men klädmodet här var en frisk fläkt jämför med Oslo ändå) har jag lärt mig en massa nya grejer och blivit påmind om en massa gamla och känner att jag vill tillbaka till min butik för att justera lite i våra jobbrutiner.

Slutsummeringen blir att Köpenhamn får: ☆☆☆ (Tidigare var rankningen en negativ stjärna, så det är ett ganska stort skutt.)

Köpenhamnsborna kan jag dock inte alls utvärdera. Jag har i princip bara hunnit träffa en enda. Men den som cyklade på en i Teamet utan att säga förlåt inan de körde förbi den svärande teammedlemmen, säger mig att det kanske var lika bra...