Jag saxar lite ur ett FAQ-inlägg skrivet av en amerikan i Japan.
Question:
I'm [insert nationality here]. Will I be accepted in Japan?
Answer:
No.
Okay, let me elaborate a little. To the Japanese, there are two types of people. Japanese, and not Japanese. Within "Not Japanese" there's all sorts of levels - white, black, hispanic, Middle Eastern, whatever. White people will get stared at, black people will get stared at more, and someone wearing an actual fruit basket on their heads...might not get stared at as much as a black person. But basically, we're all in the "Not Japanese" group.
Not that this is a bad thing. There are many ways in which it benefits you not to be Japanese. And its not like Japanese people will actively hate on you. Many will go to great lengths for you. But if you're looking to just blend into the crowd...no. Maybe in Tokyo. Not many other places. Don't let that stop you from being interested in the country/wanting to visit, but just realize that this is how it is here.
Det var ungefär det jag syftade på när jag skrev det första inlägget om japansk rasism. Det är såhär det är. Ibland är det helt ok att bli uttittad och få "specialbehandling" (åt endera hållet) när man rör sig i det japanska samhället och ibland är man fullständigt kräkless på det.
4 kommentar(er):
Tja sis! Läste ditt förra inlägg och spårade tillbaka till Rasmus inlägg på din uppmaning. Jag ville bara skjuta in ytterliggare lite tankar i diskussionen. Klockrent sagt om rasism/främlingsfientlighet. Nästan. Jag håller med om att den behandling de flesta utlänningar i det Japanska samhället upplever inte ska rubriceras rasism. Främlingsfientlighet ligger lite närmare sanningen. MEN, att säga att Japan är främlingsfientligt anser jag, efter egna erfarenheter, vara en orättvis dom som p g a att den pekar på helheten som främlingsfientlig då även innefattar Japanen.
Jag vet inte om det är p g a att jag är en ovanligt ytlig kille, en happoubijin, saknar förmåga att se när jag utnyttjas eller vad det är , men jag har fått fler vänner, bekanta och ytliga klubbpolare under 3 år i Japan än under hela min uppväxt i Sverige. Då ska det tilläggas att det är en drös svenskar med bland mina nya bekantskaper. Om nu Japaner är främlingsfientliga så har jag någon typ av superkraft som gör att jag bara stöter på den minoritet som välkommnar utländska element.
Ordet främlingsfientlighet är bra när man ska beskriva delar av den Japanska kulturen. Systemet, samhällsapparaten eller vad man ska kalla det, har mycket som pekar åt främlingsfientlighet. Och visst, det är ju Japaner som har utformat systemet, men med tanke på hur fantastiskt liten koll eller intresse majoriteten Japaner har angående politik så känner jag att det inte är en majoritet som står bakom en del av systemets innehåll.
Jag vill vara så vågad och påstå att könsojämlikheten som satt en majoritet av 50+ gubbar vid makten och alla ledande positioner, har effekten att landet och kulturen ses som främlingsfientlig.
Hur lång tid tar det inte för många invandrare som kommer till Sverige att komma närmare oss svenskar?
Jag tycker att det är lite fel att påstå att Japaner har taggarna utåt eller är främlingsfientliga. Även fördomsfulla tycker jag ringer dåligt i mina öron.
I slutändan handlar det om vad du är för typ av person och hur väl du kan "ta seden dit du kommer". Det är nog en av de mer "speciella", (inte svårare!) kulturerna att anpassa sig till som västerlänning. Att börja anklaga urskillningslöst med ord som rasism och liknande för att dölja sitt eget misslyckande med att ta i hand med kulturen är orättvist mot majoriteten av Japanerna som jag tror suktar efter ökad internationell stimuli.
Hmm, mitt egentliga syfte med inlägget är bara att peka på det nödvändiga i skilja på staten och folket. Samhällsstrukturen och medmänniskan.
Många Japaner må vara lite ängsliga för det okända, i det här fallet andra nationaliteter/folkslag, men de vill så gärna omfamna det nya så fort de sett lite mer.
Du behöver inte vara flytande i Japanska för att kunna prata som en Japan. Detsamma gäller nog alla språk.
Förresten, en kort kommentar till mys kommentar; jag håller med fullständigt. Det var framtills alldeles nyligen som jag insåg hur överskattad engelskan faktiskt är. Lägg krut på kinesiska eller något annat av de växande stormakternas språk. Att få Japaner att förstå att det inte är ett handikapp eller något att skämmas för att inte kunna engelska skulle underlätta vår vistelse i Japan.
Ni får ursäkta om något i texten uppfattas som pekpinne, det är inte min avsikt. De flesta av oss som är med i denna diskussion verkar dela samma grundvärderingar. Därför blir jag glad och uppspelt och skriver alldeles för långa inlägg. Peace.
<< pontus
det där är imm bara ett uttryck för svensk beröringsskräck för kollektiva frågor. man är så patologiskt skrämd av tanken på att tillhöra en grupp att man värjer sig från alla tankar som hänvisar till gruppbeteende. vilken japan som helst med lite självdistans skulle utan att tveka hålla med om att japaner är benägna till det som brukar kallas グループ行動. det är häri problematiken ligger, inte i att var och varannan yamada tarou skulle vara kalashnikovbeväpnad rasist.
att säga att japan som helhet är främlingsfientligt är inte att säga att alla japaner är det. man får inte vara rädd för att kritisera en grupp människor bara för att man inte vill förolämpa dem personligen och individuellt. på samma sätt som andra former av diskriminering (klass-, genus- & sexualitetsbaserade typer) inte kan lösas om den hegemoniska (bättre ord än dominant) gruppen inte inser att den innehar en maktposition, kan rasism inte motarbetas effektivt om den etniska grupp som befinner sig i majoritet/högre social status erkänner att så är fallet.
japaner på individnivå kan givetvis vara väldigt trevliga, vilket jag tror de flesta av oss har haft möjligheten att upptäcka själva. att det är lätt att få vänner är också uppenbart. det är inte det främlingsfientligheten i japan jag talar om handlar om - inte över huvud taget.
det är den gråa massan som är farlig, och den finns där. när folk agerar i grupp, vilket är lätt att göra med den uti/soto-dikotomi som är så allenarådande i japan, försvinner ofta analysförmågan och man ser avvikande element som riskmoment/exotiska. det är därför rasistiska stämningar har så lätt att få fäste i gruppbetonande länder (japan likväl som sverige), och samtidigt även orsaken till exotifierandet av utlandet, vilket vi också har i viss mån. i vårt fall handlar det om anammandet av det utländska på några nivåer (svensk matkultur är likställt med pasta, pizza och tom kåldolmar, vår främste moderne viskonstnär var holländare etc etc), men ett starkt avståndstagande i andra avseenden (svenska för invandrare, bostadssegregation etc). i japans fall blir det populärkulturellt idoliserande och imiterande av 'väst' samtidigt som traditionella värderingar (sociala strukturer etc.) betonas på ett sätt som här skulle vara osannolikt, för att inte säga omöjligt.
både sverige och japan är dock drabbade av ett okritiskt gruppagerande i stor skala, och om man vägrar inse det blir det svårt att komma till rätta med de otrevliga konsekvenser det bär med sig. man kan inte undvika att fördöma ett lands tendenser bara för att man är rädd för att förolämpa individer. se bara på israels 'jasåduhatarjudardu?villduattviskagasasihäligenvavavava??'-attityd så fort någon insinuerar att det kanske räcker med mord på palestinska spädbarn nu. man måste tillåta sig att tala om gruppers handlande då och då. japan är ett utmärkt exempel på varför.
Visa ord Rasmus. Jag håller med om i princip allt, men jag tror, precis som du själv påpekar, att vi fokuserar på olika saker. Jag är inne på vikten av att välja orden rätt i en begynnande diskussion med andra. Nu känner ju vi varandra, lite grann åtminstone, och har nog en ganska klar bild av vad vi tycker om Japan, Japaner, Japansk politik, Japanska lagar etc.
Jag tycker att det är en stor skillnad på meningarna; "jag har hört att Japan är rasistiskt/främlingsfientligt", "Jag har hört att Japaner är rasister/främlingsfientliga".
Mina vänner och närastående här hemma som inte har några som helst band till Japan, och som i bästa fall inte behandlar länder om östasien som en enda smältdegel med sneögon och ching chong, skapar sig självklart en uppfattning efter vad jag säger. Om jag svarar "Ja, japaner är främlingsfientliga", så kommer det leda till att den enskilda japanen kommer ses som just det, av de som bara har mina ord som faktakälla.
Det kanske låter löjligt att jag är så känslig för hur detta ska diskuteras, men jag tänker bara utifrån de ej Japaninvigdas perspektiv. Jag har inga förhoppnignar eller tankar om att merparten av de svenskar jag har runt mig i vardagen någonsin kommer ta sig tid att på egen hand ta reda på mer om landet som deras landsman (jag) bosatt mig i.
Därför vill jag vara extra försiktig med hur jag väljer att ta tag i frågor så som rasism/främlingsfientlighet.
Nu kommer jag kanske låta bitter och tråkig, men folk analyserar inte mitt svar på frågan ovan längre än punkten i slutet av meningen sträcker sig. Typ.
Eftersom jag inte anser att Japanen är mer främlingsfientlig än något annat folkslag när alla parametrar tagits i beaktning, så blir mitt svar kort och gott; "Nej", om jag känner att frågan innefattar Japanska befolkningen.
Jag känner även att, ju bättre man är på att anpassa och acceptera sin plats i Japan och bete sig som det förväntas av en vanlig Japan, desto mindre exotisk blir man behandlad och desta mer behandlar samhället dig som en i mängden. Det här tycker jag har med att ta seden dit man kommer och inte haka upp sina tankar på vad som är dåligt/svårt/tråkigt med den nya kulturen. Jag sitter ju inte inne med svar på vad som är rätt och fel här i världen.
Nu sitter jag inte och säger att man ska strunta i att engagera sig i sociala frågor, blunda för tveksamheter i hur mänskliga rättigheter hanteras och annat. Det tycker jag inte! Men jag ser problemet med folk som inte klarar att bo i Japan och börjar uttala sig i väldigt negativa termer om allt möjligt. Och om dessa börjar uttala sig fritt om hur rasistiskt Japan är så måste vi andra gripa in snabbt och då förklara så att även den helt oinsatte svensson lättare kan skapa sig en bild av hur det ser ut. Nu låter jag nog som en naiv drömmare, men jag vill i den mån jag kan, sprida kunskap om Japan på ett så rättvist sätt som möjligt för att underlätta för internationalisering. Jag vill så ett frö med mer positiva tankar inför stundande besök till Japan hos de oinvigda. Är jag för naiv nu tro... (＠＠）
Jaja. Lång diskussion. Jag är sliten framför min skärm och känner att jag kommer börja röra till det om jag fortsätter.
Jag väntar med spänning på en avhyvling. Nej, skämt osidå, jag lyssnar hemskt gärna mycket mera.
Skicka en kommentar