Maria bloggar om japansk rasism och jag kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att vi uppfattar en del saker så olika. Jag har hört mycket om japansk rasism (särkskilt mot andra asiater, och då främst mot koreaner) men eftersom jag inte tillhör den gruppen är det ingenting jag upplevt själv. Jag tar tillfället i akt och frågar en av mina kollegor, som jag bjudit hem på middag, om de vita kampanjbussarna som ropar ut rasistiska budskap lite här och var. Kollegan bor i Roppongi, Tokyos mest internationella område, där kampanjbussarna ibland ställer sig framför olika ambassader och ropar ut sin rasistiska propaganda.
"Jag tror inte att de som sitter i bussarna alltid håller med om propagandan de läser upp." säger hon. "Ofta kan det vara så att det är cheferna allra högst upp är de enda som faktiskt är invandrarfientliga. Och om chefen säger åt dem att göra si eller så, och så gör de det bara. Det behöver inte betyda att de håller med eller faktiskt bryr sig om vad det är de rabblar i megafonen."
Det här med "invandrarna kommer och stjäl våra jobb" ropas ju lite här och var i i-länder runtomkring, men jag dristar mig att påstå att det, i fallet Japan, knappast är så att det väller in invandrare som konkurrerar ut infödingarna om jobben. Arbets- och uppehållstillstånd delas inte ut lättvindigt i Japan. De tar, med andra ord, inte in folk de inte behöver från början. Och som en som faktiskt åker till Japan för att "ta deras jobb" kan jag säga att det inte kommer bli lätt för storföretaget H&M att övertyga det japanska migrationsverket att släppa in mig i landet och låta mig arbeta där. Jag vågar nog till och med påstå att det kommer vara så svårt att det inte är säkert att det går.
Men tågen då? Byter folk verkligen plats för att slippa sitta vid utlänningar på tåget?
Personligen kan jag säga att min uppfattning nästan är den motsatta. Inte så att folk sätter sig bredvid dig bara för att du är utlänning, men det är många nyfikna blickar och ett och annat högstadiegäng som tar kort på dig med mobilen. Kollegans teori över det här med att folk byter plats lyder som följer:
1. Man byter plats för att man vill ha mer plats att bre ut sig på (eller för att komma åt ett av de ack så åtråvärda sätena vid dörrarna).
2. Precis på samma sätt som man inte sätter sig bredvid någon som skulle kunna vara yakuza, gyanguro-tjejer eller fulla människor, undviker man att sätta sig bredvid utlänningar av den enkla anledningen att man inte kan förutse deras eventuella reaktioner (om man skulle stöta till dem, trampa på dem, somna på dem etc.) Även om det är osannolikt att de skulle reagera aggressivt eller otrevligt så väljer man det säkra före det osäkra för att undvika bråk.
Och även om den äldre generationen kan ha negativa åsikter om utlänningar/invandrare i Japan så håller det på att förändras. Den yngre generationen är mer öppen och nyfiken på andra kulturer. Och skulle man möta öppen rasism i Japan bör man komma ihåg att det även i Sverige fortfarande finns tillfällen då surtanter muttrar "Ska du inte ta och sticka hem till ditt eget land, svarting?" när man står och väntar på bussen, och folk med icke svenskklingande namn blir förbisedda på både bostadsmarknaden och arbetsmarknaden utan att vi anser det representativt för hela vårt rike.
Å andra sidan är det jämförelsevis väldigt lätt att accepteras som svensk. Du kan vara svensk även om du är adopterad från Colombia, även om båda dina föräldrar är araber, även om du bryter litegrann på ett annat språk, men för att accepteras som japan duger det inte med annat än att ha rent japanskt blod i ådrorna.
9 kommentar(er):
Min tågerfarenhet var att det endast är ett fåtal äldre människor som är pigga på att byta plats bort ifrån mig när så ges möjlighet (även om det inte handlar om guldplatserna vid dörrarna), och även undvikande att sätta sig bredvid mig.
Jag förklar mycket på samma sätt som du, att en utländsk population som utgör 1,5% av den totala gör att många är ovetande, osäkra och rädda för utlänningars reaktioner och beteende.
Håller med om i princip allt du skrivit. Till folk som säger att Japaner är rasister så vill jag säga; Om japaner är rasister så är alla folkslag och kulturer i grunden rasistiska. Kolla bara vilka lik man kan gräva fram till och med i vår kära folkhemsgarderob, tvångssterilisering och lobotomering, rasbiologi, antisemitism. Och allt under 1900-talet.
En annan sak, en klarare definiering av rasist är på sin plats. Bara för att svenskens och japanens sätt att visa rädsla för det okända visar sig på med olika grad och på olika sätt så gör det inte den ene mer rasist än den andre. Man skulle nästan kunna säga att Japanen inte hycklar med sin rasism som den dolda rasismen här i Svea. Nej, japaner är inte mer rasistiska än några andra. Det tycker bror.
Frågat min japansk kompis vars mamma har en liten restaurang om vad hon tycker om gaijins som kommer dit. Mamman pratar bara japanska och var mkt tydligt att hon blir nervös när icke-japansk-talande-icke japaner kommer dit. Och att hon helst vill slipa de. För att hon skämdes att inte kunde ge de den servis hon ger till sina andra kunder! Att hon var räd att göra fel framför alla andra japanska gäster som skulle också känna sig generade...
Skall man kallla det rasism??!...
Strävan efter balans är mer korrekt ord här...
Engelskan är en inte bra argument heller. Alla jag känner skäms för sin engelska. Att påpeka för japaner att de inte kan det efter har läst det i många år är omoralisk, tycker jag. Som att påpeka för en som vill så gärna dansa/spela nån instrument och tränar mycket, att den person saknar talang och är värdelös.
Det finns vetenskapliga linguistiska bevis varför japaner inte kan lära sig engelska. Det har att göra men språkkonstruktion, inlärningstradition etc.
Att koppla detta till rasism är mkt shallow.
Har aldrig upplevt rasism här. Många kostiga situationer, ja. Som efter vidare analys och förklaringar hade att göra med mest oväntade saker. Men aldrig med rasism!
Tycker att M borde "forska" lite innan hon dömer Japan som ett rasistisk land.
t-in-t
Det här med engelskan kan man nog nästan uteslutande skylla på undervisningsmetoden... Alla japaner jag har frågat har sagt att i engelskaundervisningen läggs det fokus på grammatikregler och annars är det "Säg efter mig..." som gäller. Smart. "För det som funkar för papegojor borde funka för barn också..." eller hur tänkte man där?
Det är verkligen inte konstigt om man inte kan tala engelska ifall man aldrig har fått öva sig i att konversera någon gång. Språk, och framförallt självförtroendet som krävs för att våga uttrycka sig på ett språk som inte är ens hemspråk, går det inte att läsa sig till i böcker.
Det är bara en av förklaringen, undervisningsmetoden.
Det finns flera.
Lässte en artikel om t ex hur japanerna lär sig saker. In general.
Från tiden de är barn. Man observerar och lär sig. Ingen förklarar nåt. Man tittar och upprepar oändliga gånger och blir bättre och bättre. Tänk på origami, kampsport, bonzai etc. (Nästan)aldrig förklaras det i ord hur man skall göra. Sensei visar och elev observerar och kopierar.
Hela japanska språket är baserad på det, kanji är ju bilder. Man tittar på de och "förstår".
Hur skall man "förstå" grammatiken , artiklar etc i engelskan. Man kan titta hur länge som helst på ord och inte lära sig nåt.
När vi lär oss vill vi förstå först, japanerna vill se och sen förstår de. Kolla på deras travelbooks. Allt i bilder. Ganska roligt, faktiskt: bilder på allting på en flyggplats, etc...:)Brukar vi har bilder i våra reseböcker på alla olika buss man kan åka i en stad?
Därför frågar de inte heller. Man säger att de är blygga, men de är inte vana att lära sig genom att förstå.Då frågar de inte nåt heller.
Ganska simplifierat, och det är bara en del av saningen, men hur mycket kan man skriva här?...
t
Hej! Men varför skulle man som japan lära sig engelska? Det är, tycker iaf jag, att ha ett lite snävt ”västerländskt” perspektiv på det hela. Man har väl i sådana fall ett större intresse av att lära sig typ kinesiska som japan? Kina ligger nära, är världens folkrikaste land och en ekonomisk stormakt. Att tänka att engelska överhuvudtaget är viktigt att lära sig för en japan är väl göra sig själv lite för viktig ”västerlänning”. Vänd på perspektivet istället.
Sen undrar jag vad det är för ”vetenskapliga lingvistiska bevis” ni snackar om? Det låter lite illa tycker jag, lite i samma nivå som ”män är från mars och kvinnor från venus”.
My-san! Jag håller med dig. I Sverige matas vi med engelska överallt, här är det svårt att inte lära sig engelska.
Av alla japaner jag träffat som inte pratar särskilt bra engelska har det inte varit en enda som inte medvetet låtit bli att lära sig engelska för att det tycker att det är dumt och onödigt. Snarare har det varit så att man gärna vill, men att man är så ovan vid att snacka engelska att självförtroendet inte räcker till.
Och visst är det en aning arrogant att vänta sig att man pratar engelska överallt. Det är ju inte som om var och varannan svensk lär sig kinesiska eller japanska...
det viktiga här är väl kanske att få fram en distinktion mellan sensationella begrepp som rasism osv och främlingsfientlighet. japan är främlingsfientligt. japan är inte rasistiskt. rasism är ett begrepp som brukar syfta på att man i ideologiska termer anser att en förment 'ras' är bättre, viktigare eller ädlare än andra. det är svårt att hävda någonting sådant om en hel stat som inte har rasbaserat förföljande inskrivet i grundlagen (e.g. nazityskland samt flertalet europeiska statsbildningar på 1800-talet).
däremot tycker jag att det är fullt legitimt att tala om japan som främlingsfientligt. här menar jag att en lite mer finkalibrerad analys är nödvändig och användbar. hur lätt är det för människor från andra länder att komma in i landet? hur lätt är det för människor från andra länder att arbeta i landet? hur lätt är det för människor från andra länder att bli medborgare i landet? jag tror att alla som haft erfarenheter av något, eller eventuellt alla ovanstående punkter, kan hålla med om att japan är extremt. man är helt enkelt, oavsett vilka förklaringar/svepskäl man hänvisar till, benägen att betrakta folk från andra länder som riskmoment snarare än motsatsen.
vidare är japan ett av de länder i världen som starkast binder ihop tron på en nationalkaraktär/folksjäl med statsbildningen. här kommer rims resonemang om möjligheten att bli betraktad som japan trots utländsk härkomst in. i sverige är det möjligt, dock inte på något sätt lätt, att välja att bli sedd samt att se sig själv som 'svensk' om man vill. även om detta normalt innefattar en ganska omfattande ändring av vanor och språk, så är det möjligt. i japan är dylikt närmast ett dåligt skämt, enligt vad jag fått erfara.
i japan, liksom i andra länder, är det vanligt att konstruera vi/de-dikotomier, vilket i den japanska tappningen brukar kallas uti/soto, som ni säkert känner till. mot utlänningar är det är mycket starkt manifesterat. det behöver inte betyda att man blir kallad namn eller får en gatsten i huvudet, men visst blir man särskiljd. i min föreställningsvärld är utestängning och diskriminering begrepp som borde inbegripa både förment positiva och negativa reaktioner. jag blir lika förbannad på om en surkärring bakom kassan i en affär följer efter mig extra noga med blicken för att hon tror att jag ska sno saker (men inte gör det mot folk som ser japanska ut), eller om folk tilltalar mig på engelska utan att jag bett om det, som om någon kommer och snackar med mig på någon klubb för att jag ser 'amerikansk' ut. alla sådana företeelser är förnedrande och utestängande som jag ser det, oavsett om de beror på att utövaren är räddhågsen, medlem i isinseitosinpuu eller bara överkåt.
det är i sådana aspekter som jag anser att japan utan omsvep kan och bör karakteriseras som främlingsfientligt. det har taggarna utåt och att inte erkänna det är lika mycket skygglappsbeteende som att ignorera att sverige har liknande problem. den stora skillnaden är att vi i sverige åtminstone har fått tillstånd en nationell diskurs där nationalism är någonting man strävar ifrån, inte till. ingen skulle acceptera en skylt där det stod 'bara svenskar', utifrån resonemanget att det blir jobbigt för affärsinnehavaren om han måste tala engelska. att acceptera sådant är inte att vara förstående inför andra kulturer eller äldre människor. det är att understöda en främlingfientlig kultur som måste bort från jordens yta. att ge vissa länder undantag för att man är lite betuttad i kulturen i övrigt är rent ut sagt löljligt.
/slut på föreläsningen.
Som forskare till forskare, MY-san, så är detta inte den rätta forummet för att skriva inlägg med referenslista.
Troligen är ditt forskningsområde inte linguistics, annars skulle du kanske känna till t ex R. Mazukas forskning som jobbar på samma arbetsplats som du (RIKEN) eller Prof J.C. Maher (ICU Tokyo)
Om du är intresserat av, så kan du läsa om contrastive linguistics, cross-linguisic diversities, language acquisition etc... innan du kallar det hela för ”män är från mars och kvinnor från venus” bevis.
t, /(med några år av linguistics fr GU)
Skicka en kommentar