Äntligen fick jag se Rufus spela, och från tredje raden, no less! Det var en helt bedårande konstert med bara Rufus och en flygel, eller en gitarr. Förutom hans vackra stämma fick vi även höra att han kvällen innan haft sin första sexdröm om Barack Obama! Haha, det är behållningen med att gå på konserter. Man får höra sin favoritartist göra någonting mer än bara sjunga och spela. Man får höra dem leva lite. Och Rufus Wainwright är en oerhört larvig karaktär för alla som undrar! På ett "jag-avbryter-den-här-låten-för-att-berätta-en-grej-jag-just-kom-på-om-bowlingskor"-sätt... Oh, the joy!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar(er):
Jag är så kär i Rufus att jag nästan dör. Skrev själv precis ett inlägg sedan jag såg honom i lördags och är så löjligt bortskämd att jag ska se honom imorgon igen. Det är nog inte hälsosamt med en sådan besatthet. Idag har jag i.a.f. för första gången på mig Rufus-linnet från Fashion against AIDS-kollektionen. I love him to pieces...
Skicka en kommentar