Busy, busy bumblebee.

Nä, dra mig baklänges! Martin, som jag inte sett på år och dar, faktiskt inte sen jag läste japanska för tysen år sedan, har på något sätt hittat till min blogg och lämnat ett meddelande. Undrar hur han hittade hit... genom Iman kanske?

Jag tar tid från min sjukt upptagna dag för att skriva ett blogginlägg om hur sjukt upptagen jag är. Åh, nej, nu har jag bara 13 minuter på mig att skriva klart blogginlägget innan jag måste gå och handla och lämna kemtvätt... prestationsångesten infinner sig. Kanske vill jag helst av allt bara sitta och ta det lite lugnt och inte skriva blogginlägg alls? Jag har ju trots allt ändå bara gjort rätt ointressanta saker idag... Ointressanta men tidskrävande.

Skickade just ut en inbjudan till Martin-san för morgondagens utgång. Eric, Catta och Jenny har varit här i två och en halv vecka utan att få gå på klubb en enda gång. Det är synd och skam, och alla som läst min blogg tidigare vet att jag går ut varje helg och oftast har helt otroligt jävla roligt. Dåligt, dåligt.

Jag är just nu lite orolig eftersom Papa-san hintat att han kanske hade en grej han ville göra på fredag kväll. Jag brukar alltid vara ledig då eftersom jag lämnar av kidsen på ambassaden för svenskalektion och Papa-san hämtar upp dem, och jag sa försiktigt att fredagen var den enda dagen jag kunde ta med mina svenska kompisar ut eftersom Pojkvännen kommer på lördag (Helt sjukt, jag kommer bli skitöverraskad när han kommer känns det som), så jag får se om det ens blir något. Det vore, ärligt talat, väldigt surt ifall jag blev tvungen att stanna hemma.

Och det ska bli väldigt intressant att se i vilket skick jag är när jag ska hämta upp Pojkvännen dagen därpå. Det har ju tidigare antytts att det är omöjligt, enligt fysikens lagar, att möta upp påhälsande svenskar när de kommer från flygplatsen i rimlig tid...

En minut kvar tills jag måste gå. Nu är det här blogginlägget slut.