Men vafan... Pratade just med Pojkvännen på Skype. Han åker imorgon, säger han. Vaddå, hit?! tänker jag.
Som jag har väntat! Han skulle ursprungligen kommit redan innan Eric och brudarna , men sen blev det fördröjt med en hel månad, och ändå blir jag helt tagen på sängen när jag inser att han är här redan i övermorgon!
Kontrasten är stor jämfört med Eric och brudarnas resa. Det var så mycket som måste fixas. När Pojkvännen kommer behöver jag inte fixa nåt. Inte ens instruktioner om hur man tar sig från flygplatsen in till staden, eftersom han tyckte att det kunde vara värt 400 spänn om jag stod och vinkade åt honom vid gaten när han kom.
Och jag vet inte vad jag ska säga. Det är helt surrealistiskt att han ska vara här samtidigt som jag. Tokyo har hittills varit min förtrollade värld, mitt Neverland, och nu möts plötsligt fantasi och verklighet. Det känns verkligen så!
Det ska i alla fall bli sjukt kul att åka runt i Japan och upptäcka saker tillsammans innan jag får visa honom Tokyo - mitt hjärtas stad. Jag är lite nervös. Kommer han att fatta grejen? Eller kommer han bara se en ful, grå betongstad? För jag älskar ju den fula gråa betongen!
torsdag, april 19, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentar(er):
Skicka en kommentar