Kyoto

Så till slut kom vi iväg ändå. Vi packade våra grejer, hämtade ut våra Rail Pass, köpte en ny ryggsäck i Shibuya när vi insåg att den vi hade var askass och bokade in oss på första bästa tåg till Kyoto. Två och en halv timme tar det att åka dit med Hikari, det näst snabbaste shinkansen-tåget.

Sega som vi var i starten så var vi inte framme förän vid 18-tiden. Vi knallar in på turistinformationsbyrån i Kyoto fem minuter innan de stänger och frågar om det finns nåt bra ställe att bo på. Snälla som de är så bokar de in oss på ett ryokan i närheten.

Eftersom vi är framme så sent och pojkvännen fortfarande har lite jet lag kvar i kroppen hinner vi inte med att titta på någonting särskilt. Vi ser dock att taxibilarna har hjärtan på taken. Mycket fint. Det borde vi ha i Tokyo också.

Kyoto är känt för sin shōjin ryōri, en typ av buddhistisk vegetarisk mat, vilket passar perfekt med tanke på att Pojkvännen är vegeterian. Vi hittar ett shōjin ryōri-ställe inte långt ifrån där vi bor och beställer in varsit set. Presentationen är halva upplevelsen. Jag får in en del av min mat i ett lackskrin. Bara en sån sak.

Det slutar med att vi har ca 20 olika skålar med olika matbitar i. Det mesta smakar dock socker.

Andra dagen i Kyoto åker vi till ett tempel med en stenträdgård. Jag hade kunnat sitta vid stenträdgården och bara glo hela dagen lång. När jag blir stor vill jag också ha en stenträdgård. De är grymt sköna att titta på.

Vi hinner med en sväng förbi Nijō slott där shogunen av Tokugawa bodde. Slottet är imponerande stort och har, precis som Tanja sa, "nightinggale floors" vilket innebär att man har byggt en anordning under golvbrädorna för att de ska låta när de tyngs ner. Och när vi är ett antal turister som går omkring härinne i strumplästen ger golvet faktiskt ifrån sig ett läte som inte är helt olikt fågelsång. Det är en roligt tanke att det på precis samma ställe, vid en annan tidpunkt i historien, sprungit omkring en massa samurajer här.

Sista dagen i Kyoto hinner vi med att titta på Kiyomizu-dera (Kiyomizutemplet) som är vida känt i Japan. Exakt vad det är känt för vet jag inte, men det känns skönt att kunna säga att man varit där. Träffar man på någon japan som turistat i Kyoto kommer de definitivt ha varit på Kiyomizu-dera. Det är i alla fall ett fint tempel med mycket grönt runtomkring.

Kyoto är väldigt mycket mindre än vad jag hade föreställt mig. Det är väldigt tempelorienterat också, vilket märks tydligast på busshållplatser där det står skyltat med, inte vilka hållplatser, utan vilka tempel bussen stannar vid.