I en av lådorna hittade jag min dagbok från 2005.
Från tiden då jag pendlade mellan Göteborg och Arvika för att min pojkvän bodde där.
När jag tänker på den tiden nu har jag för mig att jag var stormkär och skitlycklig mest hela tiden, men det är tydligen BARA EN STOR FET LÖGN!
Kolla här vad jag har skrivit:
Och sen varvar jag "Underbart förälskad!" med "Ska jag inte vara singel eller i alla fall INTE ha pojkvän i fucking jävla Arvika!?" En stor del av det året tillbringades på tåg.Och nu har det gått 2 veckor sedan vi träffades sist och jag är tillbaka i ett konstigt tillstånd av "ska jag verkligen ha en pojkvän i Arvika?" och nån slags olust över att behöva packa och åka dit. Så som det var för ett tag sen: "längta, längta, längta, längta, likgiltig". Det är ganska hemskt egentligen...
Fyra timmar dit, fyra timmar tillbaka.
Byte i Kil.
Väldigt mycket Viktiga Saker försummades till förmån för hångel.
Men mmm, vilket hångel det var...!
4 kommentar(er):
Får man fråga vem killen var, utifall det är nån man känner?
Sånt här kan han nog bli lite sårad av att läsa ...
Erik: Ja, han hette Adreas Staffansson och... Neeej, det gjorde han ju inte. Klart man inte får nåt svar på den frågan. Hahahah
Jakob: Tror du inte jag har tänkt på det? Vägt lite i ena handen för att se hur tungt det skulle tänkas bli innan jag tryckte på publicera-knappen?
PS. Tror nog ingen är kostant stormkär och skitlycklig i ett förhållande. Det hör liksom till.
Jo så klart du tänkte på det. Jag blev bara lite så där fundersam och insåg att jag inte skulle vilja att någon annan skrev så om mig. Men människor är ju olika.
Skicka en kommentar