Jag misstycker

Satt på tåget på vägen hem. Tittade upp och såg någon titta tillbaka med misstyckande min. Rynka mellan ögonbrynen. 

Min spegelbild i tågfönstret mitt emot, upptäcker jag att det är jag tittar på.

Ursäkta, men sen när ser jag ut sådär i ansiktet?

Mungiporna nedtyngda av... gudvetvad.

Ginza kanske.

Jag har visst inte tjurat klart om det riktigt än.

Fast i mitt huvud har jag redan börjat jubla över herravdelningen som ska bli min.

Samtidigt som: Fy fan, vad jag kommer sakna dem!

Mina SA:s, som sliter röven av sig på andra våningen.

Vissa av dem älskar jag så himla mycket.

Jävlar var det kommer svida att inte kunna jobba ihop med dem.

Men i Ginza kommer jag lära känna helt nya SA:s som jag inte heller kommer vilja leva utan, visst? 

(Ja?! JA!?! JAAA!!?!?)