En bild...

Jag tänkte blogga om hur jag hängde med Edo och Vincent med deras laid-back japanskagäng igår. Tänkte blogga att det var ett lustigt gäng med en ca 40-årig (riktig) mangatecknare i spetsen som drog till en izakaya i Kokubunji och att jag tänkte: "Hoppas verkligen att jag inte blir kidnappad" när jag åkte ensam i bilen med honom, eftersom alla de andra cyklade.

Och på izakayan blir vi tvungna att byta bord efter ett tag för vi är så många, och då passar tjejen som suttit bredvid mig på att se till att jag hamnar bredvid hennes killkompis. Om det inte hade hänt så många gånger förut hade jag kanske inte tänkt på det, men nu tittar jag istället med svart blick på Edo som sitter mitt emot mig... som om han skulle kunna rädda mig...

Jag blir så less. Egentligen är det inget att bry sig om. Men när tjejen först säger: "Prata med honom!" och lite senare: "Han har ingen flickvän..." vill jag skrika i ren frustration. Men det gör jag inte... för de är japaner, och det är så här man gör. Inga konstigheter alls.

I ren protest pratar jag knappt med den stackars killen alls. Synd om honom. Han har säkert ingen aning om vad hans intrigerande tjejkompis håller på med...

När jag går insisterar mangatecknaren på att följa mig till tåget. Jag väser åt Vincent att han får ta och följa med. Antagligen är mangatecknaren bara artig, de är så jävla artiga ibland, men jag vill inte riskera att bli bjuden på resa till Hawaii igen om jag lämnas ensam med honom... Bli artighets-bjuden på resa till Hawaii....

Allt det här tänkte jag blogga om... men jag orkar inte. Istället får ni hålla till godo med en bild från kvällen i fråga...