I can change.

Att anpassa sig efter sin omgivning för att smälta in är någonting alla människor gör automatiskt. Mode är ett ypperligt exempel på det fenomenet.

Ozzys kommentar på mitt tidigare inlägg fick mig att börja tänka på hur jag anpassat mig till Tokyo. Det mest tydliga är kanske det här med kläder och smink. Kläderna jag bär här är nästan uteslutande kläder jag köpt i Tokyo. De plagg jag hade med mig hemifrån får nöja sig med att möjligen bli burna när jag cyklar med killarna till skolan på morgonen.

Vill ni höra en läskig grej? En genomsnittlig dag kan jag byta kläder 3-5 gånger.

Först går jag upp på morgonen och sätter på mig det som ligger närmast till hands, ofta något sunkigt. (1) Om jag ska cykla med grabbarna till skolan kanske jag byter om till något mindre sunkigt. Jeans och nån tröja. (2) Om jag sedan ska åka in till stan, en sväng till Shibuya (om så bara för att jag måste köpa en hårtork/kolla i en affär) så är det nästan "duscha, sminka mig, fixa håret, byta om till någonting snyggt" som gäller (3). Och när jag säger "sminka mig" så menar jag inte "sminka mig naturligt så det inte syns" utan mer "Om jag plötsligt skulle gå på fest...". Det låter knäppt, men oavsett är jag nästan alltid undersminkad i Shibuya om man jämför med 109:orna. Är det så att jag faktiskt ska gå ut och rulla hatt eller träffa någon på kvällen så blir det nästan så att jag byter om en gång till, till något lämpligt för kvällens aktivitet. Ska jag bara hem och ta hand om kidsen kan det hända att jag byter om till bekväma sunk-kläder igen (4), och slutligen byter jag om när jag ska gå och lägga mig de gånger jag inte sover naken.(5)

Fem ombyten.

För att göra saken värre kan jag ju tillägga att jag oftast när jag går ut och klubbar inte kan bestämma mig för om jag vill ha den här eller den där outfiten, och därför har med mig ett ombyte i väskan utifall jag skulle känna att jag vill byta kläder under kvällen. Det har hänt en gång att jag har gjort det också. (6)