Jag är bara en person ifrån Hayao Miyazaki.

Det finns ju en sån här teori om att alla människor i hela världen bara är sex led bort. Idag tror jag på den lite mer än igår.

Jag pratar film och kända japanska regissörer med min japanskalärare. "Akira Kurosawa och Takeshi Kitano är väl de mest kända, men Hayao Miyazaki, vars filmer nyligen börjat gå på bio i Sverige (bland annat fantastiska Totoro) är ju min favorit", säger jag.

"Jaså, du gillar Miyazakis filmer? Vilka har du sett?" Och så pratar vi om Miyazakis filmer en stund och under konversationens gång börjar jag förstå att hon har en koppling till honom på riktigt. Ikebe, min japanskatant är två år yngre än Miyazaki och de har inte bara gått på samma universitet, utan dessutom varit med i samma studiecirkel en gång i tiden.

Studiecirkeln handlade om litteratur/film och dylikt som riktade sig till barn. Miyazaki-san fick jobb och började göra filmer ganska omgående när han tagit sin examen och Ikebe-san berättar att hon tyckte att han var en intressant men tystlåten person.

Det är apcoolt att min japanskatant har hängt med Miyazaki. Jag har svårt att släppa det.