En död fredag

Sakta faller jag tillbaka i dvala. Det är en annan rytm här. Det är till exempel fredag, klockan är 21.44 och jag sitter hemma och bloggar, utan en tanke på att gå ut... Eller jo... tankar har jag en hel del, men motivation, entusiasm, saknas.

Lustigt. För jag sitter här och nästan sprängs av rastlöshet när jag skriver det här. Tori Amos sjunger för mig. Jag vill inte falla i dvala, men jag antar att det är oundvikligt när man är här. Man anpassar sig. Till att sitta hemma och kolla på film eller någon eller annan serie tillsammans med Pojkvännen...

Fast det är väl inte så konstigt egentligen. Man får anstränga sig så mycket mer för att ha sådär röjjigt roligt här. I Tokyo får man liksom anstränga sig för att låta bli... Och eftersom man strävar efter att leva så friktionsfritt som möjligt så blir det röjjigt i Tokyo och inte lika röjjigt i Göteborg. Men jag kanske ska anstränga mig lite nu till helgen... I'll let you know how it turns out.