Red Hot Chilipeppers

Red Hot Chilipepperskonsert i Tokyo Dome igår. Innan konserten börjar uppmanas vi att inte tända tändare eftersom det är en fara för brandsäkerheten. Däremot får vi mer än gärna använda våra mobiler om vi känner oss nödgade att tända någon form av ljus till en låt.

Japansk konsertpublik är något helt fantastiskt. Först och främst, ett helt hav av svart hår. De är relativt tysta mellan låtarna och de galna applåderna är nästan som om de vore koreograferade: I början av en låt, i slutet, refrängen och i en och annan bridge när bandet öser på som bäst.

Det var galet härlig energi. Själva RHCP var... som sin musik - energisk och samtidigt slätstruken. Under hela konserten yttrade de sammanlagt fem ord vilket var en stor besvikelse. Man vill ju känna att man verkligen är där, att DE verkligen är där, men som de uppträdde kunde jag lika gärna suttit hemma med musiken på högsta volym istället.

En grej som inte alls var kul med artig japansk konsertpublik var att när bandet går av scenen efter att ha spelat i två timmar och säger "hejdå". Japanerna klappar och vrålar sin uppskattning en stund, men sen börjar de gå därifrån.

"Vänta, vänta, det är ju en lek!!!" vill jag ropa. "De säger hejdå och går sin väg och vi klappar ut dem igen!" Men japanerna fortsätter envetet att gå mot utgångarna. Vi fick inte höra "Under the Bridge" och jag sätter min högra arm på att den var med i encore-låtarna. Undrar hur förvånade bandet var backstage. "Va...? Men alltså grabbar... Alla går nu...?"