Att lura Döden - Del I

Ibland får man tråkigt, även i Tokyo. Jag vet att det är svårt att tro, men så är det. Man tänker: Vad är det jag gör av mitt liv egentligen? Är det här verkligen vad allt går ut på?

Då kan man piffa till det lite genom att lura Döden. Som ni alla vet är jag tjenis med Döden. Han smyger runt hörn och tror att jag inte ser honom, och jag låter honom hållas, för det är lika bra. Jag är väl medveten om min egen dödlighet, men det behöver ju inte han få veta.

För att lura döden: Ställ dig på en tågperrong. Helst en sån där som skulle vara grymt jobbig att ta sig upp ur ifall du trillade ner. När sedan den vänliga högtalarrösten börjar med sitt:「 電車がまいります。危ないですから。。。」 ser man till att få en tvångstanke. Tvångstanken kan med fördel gå ut på att man ska hoppa ner på spåret när tåget börjar närma sig.

Nu blir Döden alldeles till sig i trasorna och börjar gnugga händerna i förtjusning. Håll fast vid tanken att du kommer hoppa framför tåget och föreställ dig att du faktiskt kommer att dö (i svåra plågor, eller omedelbart, det är valfritt.) Tänk över ditt liv. Du ska ju faktiskt dö nu.

Driv tvångstanken till sin spets, men låt bli att hoppa i sista stund. Titta med bultande hjärta rakt in i Dödens ögon och säg "Tji fick du!" Inse samtidigt att du faktiskt kunde ha dött. Ditt liv hade kunnat vara slut. Slocknat. Borta för alltid.

Varsågod, du har fått en andra chans. Glöm inte att leva nu!