Dagens Tokyoquirks

1) Jag promenerar ut i det oförskämt fina vädret och går bort till Takashimaya för att leta linfrön (nej, jag hittar inga). På mig har jag mina stora fladdriga jeans, som vissa skulle kalla "haremsbyxor". På vägen tillbaka möter jag ett gäng byggarbetare, eller kanske är de vägarbetare, huvudsaken är att i Tokyo har byggarbetare och vägarbetare och andra med sådana slags jobb en uniform där byxan ser ut just som en "haremsbyxa". Vida och fladdriga i något slitstarkt material. När jag gått förbi dem vänder jag på huvudet för att kolla igen, det ser ju rätt lustigt ut ändå, och de gör precis samma sak allihopa och möter förvånat min blick.

Vi skrattar och fortsätter gå åt våra respektive håll. En lång stund efteråt ligger det fortfarande skratt kvar i magen och bubblar.

2) Jag går in i mataffären på vägen hem och handlar lite grejer till middagen och på vägen ut möter jag cykelparkeringsvakten. Han står där varje dag, stuvar om cyklar så att det får plats fler, hjälper en ta ut cykeln när man kommer ut från affären med matkassar hängandes från öronen, och slänger alltid iväg ett "Tack så mycket!" åt en. (Här blir man tackad när man handlat någonstans.) Idag hade jag min hatt på mig och när jag lyfter på huvudet och han känner igen mig (jag handlar där i princip varje dag) så spricker han upp i ett leende och tackar hjärtligt för att jag har handlat i hans arbetsgivares fina affär.

3) På väg från affären sitter en mamma på en trappa i solen och hennes två små barn springer runt och leker. Så går en gubbe förbi med sin lilla svarta lurviga hund och flickan blir överförtjust. Hon jagar hunden runt, runt, runt och ropar glatt "Wan, wan, wan!" ...för så säger hundarna här.