Conspiracy for dinner.

Min kära vän Paula ringer mig klockan 18:50 och undrar desperat om jag inte vill äta middag med henne i kväll klockan 20:30. Varför så hastigt och lustigt undrar jag? Jo, för det är tydligen så att hon skulle äta middag med en kille som hon verkligen gillar, men nu har han plötsligt sms:at och talat om att han tar med en kompis. Jag har inte träffat Paula på två år, och när jag var här sist tog hon verkligen hand om mig. Visade mig bra ställen att shoppa strumpor på, käka på, och när jag tänker efter var det faktiskt hon som fick mig att smaka Takoyaki. Det är väl klart att jag ställer upp som moraliskt stöd på hennes nästan-dejt!

Det tar ca 100 år och tre tågbyten att ta sig till Kunitachi där middagen skall ätas så jag printar snabbt ut en resväg och beger mig. Paula möter mig vid tågstationen och nostalgin flödar. Här var jag på izakaya första gången och karaoke... och där är övergångsstället som spelar samma melodi som för två år sedan. Allt är exakt likadant.

Vi kommer till restarurangen där hennes vän och hans kompis redan väntar på oss. Jag inser förvånat att det är två västerlänningar, varav en är ca dubbelt så gammal som jag. Pojken som Paula gillar heter Drago och är från Bulgarien (precis som Paula) men pratar engelska med en australiensisk dialekt. Mannen, hans vän, heter John och är från New York. Han och Drago har skrivit en engelsk kursbok tillsammans, och förutom att vara engelsklärare är John dessutom proffessor i... och håll i er nu: Konspirationsteori!!!

Killarna är sjukt roliga tillsammans. Som en blandning av Bill Maher och Eddie Izzard. Så jävla rappa i käften båda två och man märker tydligt att de hade tillbringat mycket tid ihop. Jag tror att sammanlagt en halvtimme av kvällens konversation handlar om hur den ene var den andres bitch. Resten går åt till att skylla allt på the Bush administration. Tappat lite mat på golvet? "The Bush administration made me do it." Spillt ut ditt vinglas? "I'm sure the Bush administration made you do it."

Om ni någonsin får chansen att äta middag med en proffessor i konspirationsteori och hans bitch, do it!

John, proffessorn, var förresten den tredje (!) mannen som jag träffar som tycker att det är fantastiskt att jag är arab och pratar arabiska. Han har tydligen bott ett år i Saudi Arabien. Det börjar lukta konspiration...