Hatten är min.

Jag cyklar ut till Sangenjaya för att köpa ett par röda skor, och kommer tillbaka med en blå hatt i stället. Det kunde, med andra ord, inte ha blivit mer tvärtom.

Hattar och mössor förresten, det är lite som strumporna i Tokyo. Man hittar dem i oändligt många varianter som man inte ens kan drömma om att se hemma i Svea.

Synd bara att de är ganska dyra. Och att killhattarna oftast är coolare än tjejhattarna. Det är nästan så att jag vågar påstå att om man är kille och bär en hatt med rätt attityd så är man bortom cool. Lite på samma nivå som bartendern som hade solbrillor inomhus.

Killen i hattaffären förresten! När jag frågade honom om den där hatten i fönstret fanns i fler färger blev han först lite förvånad över att jag pratade japanska, och sen när han frågade vart jag kom ifrån, och jag svarade "Sverige" så sken han upp som en sol.

"Känner du till Sverige?" frågar jag (jag tycker att det är en berättigad fråga här), "Självklart!", svarar han. "Jaså, varför då?" "Jo, alltså, jag gillar fotboll. Jag brukar hejja på Sverige när det är VM!"

Det här scenariot har faktiskt utspelat sig mer än en gång. Och vi har alltså Henke Larsson att tacka för en hel del japaners intresse i Sverige. Förutom att han är grym på fotboll så är det tydligen så att han var jättecool när han hade dreads. Det tycker till och med jag...