Xanadu

Ute och klubbat igen. Den här gången på en av mina favoritklubbar, Xanadu. Det är en halvsunkig klubb vars största fördel är att den har billiga drinkar. En drink kostar oftast 500 yen, vilket är lite mindre än 30 SEK. Det går fort att bli full, och jag märker att klubbens största fördel blir en nackdel när jag vill ha vatten. Vatten kostar också 500 yen. Jag brukar sluta dricka sprit och bara dricka vatten när stämningen är på topp, och det slutar med att jag spenderar mer pengar på vatten än på sprit.

Sist jag var här var mina japanska kompisar imponerade över att jag tålde alkohol så bra. Jag kan avslöja för den som är intresserad att den superkraften har försvunnit. Jag blir ju full jättelätt! Lite halvtråkigt faktiskt, för då kan man inte okynnesdricka med de andra. Aha!!! Nu kom jag på en sak!!! Någon bjöd mig på en tequilashot någon gång under kvällen. Det förklarar en hel del.

Gårdagsnattens eskapader har resulterat i ett blåmärke på högra knät, ett blåmärke på vänstra vaden, och ett ömt lillfinger. Jag klämde fingret i toadörren, courtesy of reaktionsförmåga: noll. Dessutom tappade jag ut innehållet i min lilla guldiga väska vilket totalt smashade min favoritögonskugga i guld/brunt från Nouba.

På det stora hela en väldigt trevlig kväll. Bara en tjej tog mig på brösten, men hon gjorde det inte på toa, som de brukar göra, utan sträckte sig över bordet och klämde lite. Hennes kompis bad hemskt mycket om ursäkt, men van som jag är så garvade jag bara och sa att det var ok.

Kvällens coolaste snubbe: Bartendern som hade solbrillor på sig. Inne på en nattklubb. I Sverige: aptöntigt, i Tokyo - übercool.