Äntligen karaoke!

I måndags bjöd Ponchan med mig på karaoke. Han hade stämt träff med några av sina blivande IKEA-kollegor i Shibuya och undrade om jag ville hänga med. Jag hade faktiskt inte hunnit med att gå på karaoke under de två veckor jag befunnit mig i Tokyo, så jag tackade såklart ja och bjöd dessutom med Yokobaby.

Jag hade inte tänkt att dricka så mycket, men jag och Yoko fick bara komma in på 飲みほうだい (nomihoudai), så det gick väl lite sådär med det.

Pontus blivande kollegor (alla killar) verkade vara väldigt roliga. Två av dem var sjukt grymma på japanska låtar, en var bara sjukt grym på karaoke och att sjunga i falsett, och en kille, 23 år gammal, hade gift sig med sin flickvän för att hon skulle kunna få uppehållstillstånd här! Shocking!

Jag har glömt hur jävla roligt karaoke är i Japan. Man sitter i sitt lilla bås och har nomihoudai, och dricker konstant (man blir ju törstig av allt skrålande!), vilket så småningom gör att man blir kissnödig. Och följande hade faktiskt helt försvunnit ur mitt minne: Det är, utan undantag, så att förr eller senare kommer någon, som varit på toaletten, tillbaka med glada japaner i släptåg. Så även denna gång. Jag tror det var Ponchan själv som bjöd in dem, och de var verkligen glada. Ställde sig och dansade och grejer. Sedan börjar en av de svenska killarna, en sån där riktigt spjuveraktig en, knäppa upp skärpet på den ena dansande japanen. Och till allas stora förvåning tycker han bara att det är kul och börjar strippa. Fick upp kameran mellan asgarven och lyckades faktiskt ta kort när han moonade oss. Tydligen hade han även visat allt, men det missade jag. Dock såg jag, när jag tittade upp från min kamera, en japan med kalsongerna nere vid knäna som stod och skylde sina privata delar.

Go karaoke!