KAPITEL TRE

- Jag blir snäll när jag är full -

Jag frågar runt lite i mitt sällskap, och alla verkar vara hyfsat nöjda och villiga att dra med till något ställe där man bara kan sitta och dricka öl tills morgontågen börjar gå. Problemet är bara att när jag säger "Kom så går vi då." så blir de lite tveksamma, och ska bara kolla på den här grejen, eller kanske stanna här en stund till och bara... vela lite? Förutom att jag redan är lite trött på stället börjar jag få ont i öronen av den höga musiken (jag glömde öronpropparna hemma i all hast) så jag vill bara därifrån. Henrik är den enda som fortfarande är med, så jag tar med honom och går en gata ner till en mysig, och relativt dyr, bar vars främsta egenskap är att den är ganska tyst.

Jag drack inte så mycket på klubben och får, av någon anledning för mig att beställa in whiskey och edamame till både mig och Henrik. Edamame är gröna sojabönor, och enligt mig det allra godaste drinktilltugget. Efter en stund stöter Henrik lite på mig, och blir lite ledsen när jag berättar att jag faktiskt har en pojkvän hemma i sverige, men det går över när jag bjuder på en mojito. Efter ett tag erkänner han att vi har en gemensam bekant. (Alla som jobbar på liseberg: Håll i er nu.) Henrik har bott ihop med Ingemar! Ingemar hade tydligen nämnt för honom att det fanns en tjej som hetter Rim på Liseberg som kunde lite japanska, och när Daniel hade sagt att de skulle möta en tjej som heter Rim, hade Henrik lagt ihop två och två. Helt sjukt vad liten världen kan vara ibland.

En halvtimme innan morgontågen börjar gå utbryter det lite tumult vid bordet intill oss. Den svarta kvinnan som suttit i sällskap med en japansk, plufsig herre ropar något om "I'm not gonna pay for this!". Jag sitter närmast deras bord och vänder mig om och får ett: "He told me 'Come let's go to a bar and I will buy you drinks' but now he says he's not gonna pay! I'm not gonna pay for this!" i ansiktet. Servitrisen skyndar fram för att höra vad som står på och jag översätter så gott jag kan. Under tiden har mannen ställt sig upp och ropar: "Come on let's go!" på japansk engelska. "NOW! We go now! Together!" varpå kvinnan ändrar sig lite. "I'm not going anywhere with you!!! NO!" och till servitrisen "I pay for my drinks! I'm not going with him!". Till slut sätter sig mannen i baren och tjurar. Kvinnan fortsätter leka offer och pratar om att de inte kände varandra och han ville bjuda henne på en drink etc... Hon är ju uppenbarligen antingen lite full eller lite bakom flötet, eller lite både och, och säger att hon inte vågar gå därifrån för att hon är rädd för honom. Vid det laget har tågen börjat gå igen och jag frågar om hon vill göra oss sällskap till stationen om hon är så rädd och hon tackar ja. Medan jag emottager hundratals ursäkter från den stackars servitrisen och "Går det verkligen bra? Är det säkert det? Förlåt oss så hemskt mycket kära kund." har kvinnan gått ut genom dörren och när vi väl kommer ut är hon försvunnen.

Henrik föreslår att vi åker in till Tokyostationen och hittar ett lovehotel att sova på i några timmar eftersom han ska hämta en kompis som hälsar på från Sverige där klockan 12. Han bedyrar dyrt och heligt att han inte har några baktankar (trodde han verkligen att jag skulle gå på den lätta?). Eftersom jag är så himla snäll när jag är full föreslår jag istället att vi åker hem till mig. Familjen är bortrest över helgen och det är bara Pontus hemma, och han har säkerligen ingenting emot att någon sover där i 2-3 timmar.

Efter en hisnande cykeltur där jag sitter på sadeln och Henrik, full som en kastrull, skjutsar mig (vi var säkert nära döden ett antal gånger) är vi framme vid huset klockan 7 på morgonen. Henrik hinner ställa sin klocka på 10:00 innan han på slocknar i soffan. Jag går upp och ställer min mobil på 10:30 innan jag däckar i min säng.

Jag vaknar utvilad i min säng och då vet jag att det är kört. Bådas mobiler har ringt, båda har sovit sig igenom det. Ni förstår, japanska mobiler fortsätter inte ringa om man inte stänger av alarmet. De spelar bara en liten melodi, och stänger man inte av den får man en fin ikon i mobilfönstret. En ringklocka och så ordet "MISS" ovanför. Tack för den.



--- SLUT---



De spektakulära bilderna från den här kvällen kan man faktiskt hitta här.