Futako Tamagawa!

Hur mycket japanska kan en människa glömma bort egentligen?! Mycket!!! Jag är numer en idiot på japanska och kan knappt konstruera en enda grammatiskt korrekt mening. Eller skit i grammatiskt korrekt, jag kan knappt konstruera en mening. Ordförrådet är på minus typ. För att inte tala om kanjikunskaperna... de sa: "So long...sucker." för längesen. Men, men jag lyckades i alla fall ta mig till Shibuya idag. Inte helt utan svårighet, mind you. Jag läste stationsnamnet om och om igen för att jag skulle komma ihåg vart jag skulle åka tillbaka när jag åkte hem, men sekunden efter att jag hade gått genom spärrarna var det som bortblåst. Till slut fick jag fråga en tant vad stationen vi var på hette...

Shibuya station är, som många andra stationer, ett ställe med flera utgångar. När jag kom fram gick jag ut genom närmsta utgången och det var dåligt. Jag kände inte igen mig alls, men började gå uppför gatan i alla fall på jakt efter en Bic Camera affär. Jag gick och jag gick och jag vände tillbaka, och gick och gick... och efter en halvtimme hittade jag den "riktiga" huvudgatan. Ingen Bic Camera syntes till och jag började bli hungrig, så jag beslutade mig till slut för att gå hem för att äta lunch. Och precis då hör jag ett svagt "bikku, bikku, bikku, BicKamera". Jackpot! Så nu har jag hittat två potentiella kameror. En snyggt vit och en likadan som Jakob har fast i en härlig choklad/kaffefärg (ja, det är utseendet som är det viktiga här!). Imorgon ska jag försöka hitta en Yodobashiaffär för att se om de har något bättre.

Jag saknade att ha en Rasmus vid min sida idag. De är så jävla bra att ha när man går runt och letar efter saker i Tokyo! Det känns konstigt att inte han är här samtidigt som jag...