Jag har aldrig varit en 8-årig grabb.

Ok, I dided it! Jag har tillbringat hela eftermiddagen och kvällen med 8-åringen. Inte en vanlig 8-åring, utan en som som är tyst och hemlig. Berättar inte vad han tänker på och går omkring med ständigt pokerface. Men nu är isen bruten! På gott och ont, kan jag säga. Han är fortfarande jävligt hemlig, men han snackar i alla fall. Lite in absurdum, när han väl börjat. Vet ni hur länge en 8-åring kan säga "snälla"? Jag kan avslöja att det är jääääääääääääääääääääääättelänge. Hehe, fast vi hade kul. Men man blir trött av att vara vuxen när det finns 8-åringar i närheten. Klockan 19:45 var jag färdig för sängen. Jag skojar inte.

Det som är lite läskigt med 8-åringen är att han verkar gilla att testa gränser på ett jobbigt sätt. Första dagen jag var här kom han ner för trappan med en konstig min och satte sig på golvet i vardagsrummet. När jag efter en stund frågar hur det är säger han "Storebror slog mig." Hmm, tänker jag, hur ska jag reagera på detta? Men innan jag hinner säga någonting ser jag att han har blod i munnen. Förvånansvärt nog säger jag helt lugnt: "Oj, blöder du? Det är nog bäst att du går och sköljer munnen i kallt vatten." Då börjar han fnissa. Allt var på skämt, det var bara låtsasblod.

Och idag spelade jag Zoo Tycoon på mitt Nintendo DS och lämnade över till honom efter ett tag. Spelet går ut på att man bygger ett zoo och har vissa likheter med Sim City. En stund senare kommer han fram till mig och säger "Kolla, jag tog bort alla träden och djuren." Och jag tänker: Åh nej, det är en sån där unge som förstör saker bara för att han tror att det gör andra ledsna. Men då visade det sig att han bara gjort djuren och träden osynliga.

Endera dagen kommer jag reagera med skrik och panik när han bara luras, och så kommer de skratta åt mig för alltid för att jag "gick på den lätta." Det är inte lätt... alla gånger.