Svenska Ambassaden!

Jag slapp hämta grabbarna på skolan idag. Istället tog de bussen hem, och jag skulle ta dem till Roppongi Crossing där Pappa-san skulle möta oss och ta dem till Svenska Ambassaden där de skulle ha svensklektion.

Vi kommer lite sent hemifrån eftersom killarna segar lite, och sedan gör vi dessutom misstaget att gå till stationen vilket tar dubbelt så lång tid som beräknat. När vi väl kommer fram till stationen är det uppenbart att vi kommer bli sena, så jag tänker att det är bäst att ringa Pappa-san. Då upptäcker jag mitt misstag. Jag har inte påmint någon av grabbarna att ta med sin mobiltelefon, de kan inte numret utantill och inte jag heller. Så vi har ingen möjlighet att ringa Pappa-san. Vad göra? Tja, vi åker i alla fall och hoppas på det bästa. En halvtimme sena, och självklart är det en station med fler än en utgång. Vi går ut genom alla och kollar efter Pappa-san, men icke! Så vi ställer oss i en av utgångarna och hoppas att han mirakulöst ska hitta oss, och det gör han! Det visar sig dessutom att han varit nästan lika sen som vi (vilket jag hoppas betyder att han inte hann bli orolig).

Sedan råkar jag hänga med till Svenska Ambassaden bara för att jag inte har något bättre för mig. Så nu har jag varit där också! Där presenterade Pappa-san mig förresten för en mamma som också hade sina barn i svenskundervisning. Jag kände igen henne från IKEA Japan-introduktionen, och det visade sig att det även var hos henne jag höll på att bli au pair i somras. Hela den här familjen och deras familj gick sedan ut och åt på kaiten sushi.

Kaiten sushi är då det bästa som finns! Det är alltså sushi på löpande band som åker förbi borden och så plockar man bara åt sig allt som ser gott ut, och betalar efter antalet tallrikar som står på bordet när man är klar. Anna, IKEA-mamman, är väldigt trevlig och frågar mig så många frågor om mig själv att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen. Hennes ungar är också roliga. Hon har en tjej i min lillkusins ålder (7 år), som är lite rolig och busig och väldigt oblyg vilket jag tror gjorde att killarna i "min" familj också kände att de kunde vara lite oblyga. De har annars varit lite reserverade, vilket inte är så konstigt. Jag har ju faktiskt bara varit här i tre dagar... men det är skönt att känna att det kommer att lossna så småningom.