Svenska på norrländska.

Idag har jag träffat en japanska som pratar svenska med lite norrländsk dialekt. Det var en upplevelse! Det var alltså Yuko som jag träffade i Göteborg för mer än ett år sedan, som ganska omgående flyttade till Umeå, eller Ume, som hon kallar det, för att plugga svenska på en folkhögskola... eller om det var en vanlig högskola... Sist jag träffaade henne kunde hon några artighetsfraser och hade svårt med uttalet, och nu pratar hon norrländska! Säger typ: "Ska vi fara till Marui?" "Jag vet int om det går." Och någonstans i mig blir jag alldeles stolt över henne och att hon lärt sig så mycket, trots att jag inte hade det minsta med hennes inlärning att göra... konstigt. Men om ni någonsin träffar på en japan som pratar norrländska så är det verkligen... någonting helt fantastiskt, bara så att ni vet. Synd att hon åker hem imorgon...

Mitt internet är konstigt, så jag vill passa på att hälsa här i bloggen till monsieur Papatsü. Hoppas att du har det bra. Hade det inte varit för att jag är så trött att jag tittar i kors hade jag väntat på dig. Jag ska gå upp rätt tidigt imorgon så jag kanske hittar dig på Skype när det är kväller borta hos dig.