KAPITEL ETT

- Ensam i Roppongi -

"Hej, vill du hänga med på klubb på fredag?" skickar Daniel till mig som sms. "Självklart vill jag det" skickar jag tillbaka. "Ok, återkommer med mer info i veckan." Ok, härligt. Jag har inte fått tillfälle att gå på klubb sedan jag kom hit, och sedan jetlagen gick över är jag inte längre apatrött klockan 20, vilket möjliggör trevligt Tokyoklubbande.

Nu vet vi ju redan att Daniels kompis har tagit fel på dag, och att det visar sig, på fredag kväll, att själva klubben faktiskt är på lördagen. Så vi snabbspolar lite i berättelsen.

Jag får lite hjälp med att leta upp klubben på Google map. Själva stället som klubben hålls på heter inte Decadance, utan Bronze visar det sig och ligger inte långt ifrån Roppongi station. På Google map går det att zooma in så mycket att jag ser att den närmaste utgången från stationen är den som heter 4b. Jag ger mig själv minimalt med tid att göra mig i ordning genom att få för mig att cykla till Shibuya och sedan gå i affärer i två timmar innan jag cyklar tillbaka. Eftersom jag vill vara i tid på Roppongi station ber jag Rasmus hjälpa mig att hitta en bra färdväg som gör att jag är framme ungefär runt klockan 24 när vi ska träffas. Jag har 25 minuter på mig att göra mig i ordning, och det slutar med att jag cyklar som en dåre för att hinna med tåget. Jag sabbar dock ändå färdplanen genom att åka en station för långt med mitt första tåg. När jag ska sms:a till Daniel ser jag att batteriet i telefonen håller på att ta slut. (Men det var ju fullt för 20 minuter sedan!!). Sms:et lyder: "Åkte för långt med tåget, står och väntar på att åka tillbaka. dåligt batteri i mobilen, så vi kan väl ses vid utgång 4b i Roppongi." Jag får ett sms tillbaka som lyder: "Vi blir nog lite sena. Vi är där om ungefär en timme. Du kanske ska gå in före oss". Och jag som stressade ihjäl mig för att hinna i tid...

Jag bestämmer mig för att ändå vänta på dem i Roppongi, de är ju där om bara 25 minuter. Jag väntar och väntar, och sedan slutar tågen gå. De har missat sista anslutningståget. Jahapp. Och nu då? Det tar mig kanske 25 minuter att hitta till Bronze. Dresscoden på Decadance är "Cyber" vilket innebär att de flesta har klätt ut sig. "Cyber" verkar betyda allt från dockkläder till latex till dragqueens. Och här står jag... och ser ut som en människa. Tråkigt. När jag har väntat utanför klubben en halvtimme inser jag att jag nog får roa mig på egen hand i natt, och då vill jag hellre göra det på en klubb där jag inte sticker ut genom att se "normal" ut. Jag går ut på den stora gatan igen och nästan fysiskt stöter ihop med Daniel och Ellika. Efter ett snabbt stryptag är allt prima och jag leder en grupp vanligt klädda svenskar till Club Decadance.



...fortsättning följer.