Så min vardag är inte den allra roligaste, inte den allra tråkigaste heller, men det är inte som om jag gör något vettigt på vardagarna. Tvätta, handla, laga mat, städa... ni hajjar (Kan gå med i 50-tals-hemmafruarnas förening. Eller, för den delen, japanska hemmafruars förening...) Det gör ingenting, jag tar igen det på helgerna.
Träffar mycket roligt folk. Sjunger karaoke, dansar på klubbar tills de stänger, allt sånt. Och det är verkligen osannolikt roligt. Hemma (i Gbg) är jag, motvilligt, ute på klubb typ två gånger per halvår... Det känns mycket jobbigare och mindre värt att gå ut i Göteborg.
Och jag intalar mig själv att jag lever mer här. Living it up, liksom. Men hur sant är det? Lever jag verkligen mer bara för att jag gör mer roliga saker på helgerna? Är inte "livet" allt det där tråkiga emellan? Utfyllnaden? Vardagen?
Det kanske är relativt? I Tokyo är "livet" det man gör på helgerna när man träffar kompisar och lär känna nytt folk (under alkoholens inflytande naturligtvis...) I Göteborg är "livet" det man gör varje dag. Skola, jobba, kolla på film, sova.
Det torde innebära att jag bara lever 2-3 dagar i veckan här. Hemska tanke.
Fast då lever jag å andra sidan som om det inte fanns någon morgondag, så det kanske kompenserar för de trista vardagarna på sitt sätt ändå.
onsdag, februari 28, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar(er):
Om man bara lever 2-3 dagar i veckan måste det väl betyda att man åldras saktare? Blir lixom bara 104-156 dagar på ett år då.
Skicka en kommentar