Jag har en ny kompis. Hon heter Joanna, är 37 år och kinesiska. Det här med 37 år har jag väldigt svårt för. Hon både ser ut, och beter sig, som om hon vore max 27. Jag träffade henne förra veckan på japanskalektionen där vi pratade lite och bytte telefonnummer. Idag har vi lunchat i Takashimaya. Vi lyckades planera in en massa saker att göra. Hon har nyligen gift sig med en japan och flyttat hit, och eftersom hon inte pratar någon japanska blir det väldigt svårt för henne att skaffa jobb här. Eftersom hon är hemmafru i ett främmande land är hon ledig mycket på dagarna, och det är ju jag med! Vi lyckades med konsten att planera in en hel del olika aktiviteter. Imorgon åker hon till Honkong för att hälsa på familj och vänner, men när hon kommer tillbaka ska vi gå på onsen (badhus med varm källa), laga mat hemma hos mig och så ska jag följa med henne och prova en peruk.
Hon och hennes japanska man är officiellt gifta, av praktiska skäl (det verkar vara mycket sånt i japan), men ska inte ha sin vigselceremoni förän i mars. De har bestämt sig för ett traditionellt japanskt bröllop, och det är till det som hon ska prova peruken.
Joanna har pluggat i Los Angeles i fem år, så hon pratar, tyvärr, väldigt bra engelska. Jag undrar om det är därför jag tycker att hon verkar vara med 27 år än 37. Hennes engelska är väldigt ungdomlig med en del "like" och "uh-huh" instoppade här och var.
torsdag, februari 01, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentar(er):
då måste du få lära dig kantonesiska av henne!
Jag frågade om hon ville lära mig, men hon sa att kantonesiska var buffligare än mandarin, och att om jag ville lära mig vacker kinesiska skulle jag hellre hitta en mandarintalande kines. =P Jag kanske skulle börja med att lära mig japanska igen först...
hellre en buffel än inget alls, som ordspråket går.
Skicka en kommentar