Sentimental i Tokyo.

Ok, började jag just lipa till en Death Cab For Cutie låt? Emotionellt labil i Tokyo. Det är lätt hänt.

Jag pendlar mellan att tycka att det är fantastiskt att vara här, och att känna att jag inte har kontroll över mitt liv längre. Jag bor ju här i en familj, som förvisso är helt ok, men ibland är det frustrerande att inte vara sin egna vuxna människa utan att behöva anpassa sig efter deras behov. Comes with the territory, I guess.

Dessutom är jag fortfarande sugen på semla. Och nu också risgrynsgröt. Jag som inte ens gillar risgrynsgröt så mycket. Jag har hört ryktas att det finns semlor på IKEA. Om det inte vore så långt hade jag nog varit där varje dag bara för semlornas skull.

Jag får övertala Ponchan att smuggla med sig semlor till mig nästa gång vi ses... Eller lära mig att baka egna.