tisdag, februari 20, 2007

We're all gonna die.

Sista avsnittet av Six Feet Under. Ja, vi kommer alla att dö. Helt säkert.

Om jag nu nödvändigtis måste dö kan jag säga att jag är jävligt nöjd över att jag åkte till Tokyo. Oavsett hur det här slutar, och tro mig, det kan sluta hur som helst (det är ju Tokyo för fan, allt kan hända!) så är jag glad att jag kom hit.

Det här hade annars lätt varit en grej man ångrade att man inte gjorde på sin dödsbädd. Om man nu har en sån.

Tänker ni någonsin på om ni skulle dö helt plötsligt? Typ påkörd av en buss eller något sånt... om man dör oväntat, men ändå under några sekunder inser att man kommer dö.

Ibland har man dagar då man vet att man inte lever sitt liv som man borde. Att man håller tillbaka och inte lever fullt ut i ren feghet, eftersom man vet att det skulle förändra ens liv att leva som ens hjärta tycker att man ska. Såna dagar brukar jag hoppas att jag inte blir överkörd av en buss.

5 kommentar(er):

Anonym sa...

"det är ju Tokyo för fan, allt kan hända!" upprepa dagligen, tänk på vilka tokigheter som faktiskt kan hända (och har hänt) men låt det inte hålla dig tillbaka ;)

KuriÅsa sa...

Har du sett sista avsnittet av six feet under nu? Woooaaaa helt galet! I love!

Rim sa...

Jag har, jag har!!! Så sorgligt i mitt hjärta att jag inte ska få se några fler avsnitt av den fantastiska serien! Eller förresten! Jag lyckades aldrig få ner de sista fyra avsnitten i säsong 4, så några har jag kvar, om jag någonsin får tag på dem...

KuriÅsa sa...

Troligen världens bästa slut på en serie.

issie sa...

hej.
jag ville bara titta in och saga att jag verkligen tycker om din blogg, och att jag kan kanna mig lite som dig, en labil bergodalbana, nar det galler beslutet om att aka till andra sidan jordklotet. klyschigt, men faktiskt, att bli bitter och undra vad som kunde hant om man provade att aka ivag nagonstans - hujeda mig.

av samma anledning koper jag alltid sana fejktavlor av dorrknackare som alltid har en sjuk syster eller dylikt. for man vet ju aldrig vad som ar sant, och tjugiofem spann for sitt daliga samvete ar inte illa.

modigt beslut att resa.
du verkar ha det helball!
mvh
issie