Gott nytt år-hår

Reciepe for Happy New Year-hair:

Wash.

Leave to dry.

Add flower.

God Jul, västtrafik

Jag har köpt mig ett nytt spårvagnskort.

Sista dagen på 2008

Nyårsafton, baby!
Sista dagen på 2008.
I år kör jag jävligt opretentiöst firade hemma med familjen.
Leka med 8-åriga kusinen tills hon går mig på nerverna och försöka hålla mig vaken till tolvslaget,
vilket kan bli knepigt med tanke på att jag börjar lejongäspa vid 21-tiden vanligtvis...

Fast egentligen.
Jag måste fira.
Det har varit ett helt makalöst år.
På riktigt.

So many things to buy...!

Eller mest måste jag köpa en jacka, kan inte fortsätta låna syrrans. Hon börjar bli frisk nu och kommer nog kräva tillbaka sin snart. Och sen måste jag uppgradera min macbook. Den börjar få slut på utrymme. Jag misstänker att det kan ha att göra med min växande bildsamling. Jävlar vad kort det knäpps när man ständigt får se nya saker...

Och sen kan jag faktiskt passa på att uppgradera RAM-minnet också. Det är ju så jävla lätt på macbooks.

Upptäckte för övrigt att min macbook har spruckit i plasten i ena kanten. Så lagom till att garantin gick ut, såklart. Men det gör inget. Jag tejpar ihop den och kallar det "charm".

And in english:

A new jacket.

And more memory for my macbook. 

All those pictures and music files are eating up all my space.

Åh, västtrafik, jag försökte verkligen vara snäll...

Jag är så himla duktig.

Åker buss med min mamma.

Hon tycker inte att vi behöver stämpla hundrakortet för oss båda.

"Det är ändå ingen som kollar nu", säger hon och sätter sig på en plats med uppsikt.

Så fort vi kommer in till stan springer jag in på Västtrafiks lilla kontor och köper mig ett månadskort för 310 pix. Jag pallar inte. Pallar inte att sitta och inte kunna slappna av.

Köper till och med en sån där FAKTUM-korthållare för att de är så fina.

Egentligen tänkte jag bara ha kortet i plånboken, men det är ju för en god sak.

Och så kör jag ner kortet i jackfickan, lättillgängligt, och hoppar på bussen.

Blip.

Aktiverar kortet.

Sätter mig på en plats utan uppsikt.

Byter till spårvagn.

Handen i jackfickan efter kortet.

Inget kort.

Måste lagt det i väskan.

Inget kort.

Så nu har jag tillbringat morgonen med att tömma hela väskan, plånboken, jackfickorna.

Inget kort.

310 spänn - Jordens kanske dyraste hemresa medelst kollektivtrafik.

Jet Lag Advantage

When you're the first to get up in the mornings,

you're also the first one to find out

THERE'S SNOW OUTSIDE!!!!!!!

Fett & Laser

Så fort jag landade på Landvetter blev jag normalviktig igen. Ja. Fortfarade lite tjock om magen, men vem är inte det, liksom? Skitmånga här som har tjocka lår och tjocka magar och jag tycker att de är skitfina ändå.

Så det kändes lite konstigt, nej helt jävla up-fuck faktiskt, att gå på en konsultation för laserfettsugning här i Göteborg som jag hade bokat redan när jag var i Hong Kong. Ni kan säkert googla er till hur det funkar själva, men efter att kirurgen hade snackat och snackat och snackat kom han fram till att det skulle kosta 40.000 att få bort allt fett. Rätt mycket pengar. Min mammas ena ögonbryn var konstant lyft i missnöje. 

Och visst, jag gillade inte att kirurgen sa "Det blir som små vita prickar" om ärrbildningen efter hålen man måste göra för att sticka in instrumenten, och sedan tillade "Men det är liksom det minsta man behöver oroa sig för. Det är inte viktigt." (Vaddå, det bestämmer väl inte du om JAG tycker att det är viktigt eller inte att jag har "vita prickar" på magen?! Vad händer på sommaren när resten av huden blir brun???) Men nånstans känns det ändå som: 40.000 för den perfekta kroppen, det är fan värt det!

Och så backar vi ett steg.

Hur smal måste man vara för att vara snygg?

Inte jättesmal. Faktiskt.

Hur smal måste jag vara för att vara snygg?

Jag skulle säga att jag är rätt snygg som jag är. 

Åhå!

Och folk som gillar mig gör det oftast inte för att jag är smalast. 

REALLY?

Eller snyggast.

Möjligen roligast.

Ibland coolast (men då känner de mig inte så väl...)

Men nej, inte för att jag är smal....

Så.

Varför över huvud taget överväga att låta nån peta i en med metall och laser?

För tjockiskommentarerna från mina medarbetare i Hong Kong, kanske?

Vänta nu, var inte ALLA som fällde kommentarer om min vikt såna som var överviktiga själva?

Projicerade de kanske sina viktnojjor på en annan för att det var... tja, lätt?

Men jag vill ju inte ligga med de som kommenterat min vikt ändå.

Och rent generellt så, trots att jag själv nojjar över hur mycket hull som ansamlas på olika ställen på kroppen, skulle jag aldrig tolerera en sån kommentar från en partner. Aldrig. Så då, och rätta mig om jag har fel, är det alltså för mina överviktiga Hong Kongnesiska kollegor jag överväger att genomgå ett kirurgiskt ingrepp för att bli smalare runt midjan? Fast! Jag känner inget behov av att imponera på just de här individerna med min smalhet egentligen.

ÄR DET NÅT SOM LÅTER SJUKT HÄR?!

First stage of my masterplan in process...

"Men Rim... när du var liten... hade du typ en dröm om att jobba på H&M och... eeeh.... hahahah" säger Bobo i telefon, apropå mitt kringflackande.

När jag var tio år gammal var min högsta önskan, eller i alla fall en av de fiktiva "tre önskningarna" man gav sig själv lite då och då, alltid att kunna alla språk i hela världen. 

Eftersom jag, redan då, insåg att sannolikheten för att stöta på en ande i en flaska som skulle uppfylla tre önskningar åt mig var rätt liten hade jag en plan. Planen gick ut på följande: Jag skulle växa upp och bosätta mig i olika länder för att lära mig så många språk som möjligt. Tre år i varje land tyckte jag lät lagom. Och jag tänkte att jag skulle satsa på att kunna åtminstone 10 språk. Det här med språkkunskaperna är det väl si och så med, men "bosätta sig i olika länder och sedan flytta vidare"-delen av planen är ju i alla fall i full gång. 

Så nu vet du det, Rim 10 år.

TEXTING, TEXTING

He says: ...Fuck you babe :$
I say: Fuck you right back, cutie :D

Communication - wez gots it.

Rim feat. "home"

Cold Rim - featuring syrrans jacka, otvättat hår och no make up!

VET NI HUR JÄVLA KALLT DET ÄR HÄR?!

Eeehh.... Jag gav bort min fina, vita vinterjacka till UFF när jag flyttade ifrån Oslo.

Trodde inte att jag skulle behöva den längre. Att jag skulle ha chansen att skaffa mig en ny och fin i Tokyo. Pfffft.

Och här sitter jag nu...

Och måste jag införskaffa en vinterjacka snarast, ellers döden jag skall dö.

Dock ej på H&M eftersom jag glömde bort att skaffa ett "hej-jag-jobbar-här"-intyg och därmed inte får någon personalrabatt. Hähähä... korkat. Yes.

Quit bugging me while I breathe!

Och jag vaknar tjugo i sex med lite ont i hjärtat.

Jag har drömt om hong kongneser och katter.

Hong kongneser som ligger i ens famn och säger "Men vi är ju som gjorda för varann...!" 

och katter som följer en vart man än går.

Och visst, det är fint, mitt liv.

Fint att kunna flytta runt och se nya platser, träffa nya människor.

Underbara, fina människor... som sedan ligger och skaver mot ens medvetande.

Lite som om de gör anspråk på en del av ens syre och gör sig påminda i varje andetag.

Och det finns inte minsta lilla man kan göra åt saken.

Förutom att hoppas att man inte är helt ensam om syrebristen.

Att den spänner över hela jorden och bort till Hong Kong.

Det gör den nog.

Jo.

Vi säger det.

Så. Punkt.

English:

I miss you guys so fucking much.

And I hope you miss me too.
Hahah.

Världens kortaste dag...

Jag kollar på Harry Potter på tv och känner hur mina ögon liksom börjar klistra ihop sig.

Tittar upp i hörnet av skärmen. 

02:59 säger klockan.

Och sen tittar jag på väggen.

19:59.

Jag har inte ställt om min dator.

Eh, jomensåatteh... jag går och lägger mig nu.

Jag har ju trots allt varit vaken i nästan nio timmar.

Blääää för jetlag.

In a pickle

Jo men alltså...

På svenska.

Är det lätt.

Det flyter på.

Det är inte svårt att vara rolig.

Eller till och med ironisk...

But in english it's not as easy, liksom.

Should I keep it simple, to make sure my english speaking readers understand?

Or should I maybe kick it up a notch* in order to keep the posts funny and smart?

Maybe they'll even learn something.

Hey, yeah... maybe I should turn the english posts in to mini english lessons...

How about it?

*To "Kick it up a notch"  means to take  something to the next level

Looking out my window...

The view from my window at dawn in Hong Kong.

My last morning it was cold and grey and windy,

and I was reminded of the swedish weather.

I'm getting ready to go out and take my mom to the supermarket now,

and as I put my clothes on, layer after layer after layer,

I kinda hope it's really fucking cold in Hong Kong as well.

Hahahah.

Home

Yes.

Somehow I made it back home.

Everything's the same here as it's always been.

I come home, my mom tries to force feed me,

and now I'm going to bed.

I can hear her doing dishes in the kitchen.

I'd forgotten how easy it is to hear absolutely everything in this apartment...

bye bye

Det blev inget peak till slut.

Det blev bara drinks,  Heaf and some phenomenal people from 001 in Lan Kwai Fong.

Och mitt skamlösa förslag följde mig till flygplatsen.

En lyckad sista dag i Hong Kong, kort sagt.

Socialt överaktiv

Hade jag tänkt åka till the Peak med Heaf.

Men sen kunde jag inte med att lämna min butik idag...

Så jag tänkte återvända dit och ta en öl med sena skiftet runt 23-snåret... 

Skitbra.

Både Heaf och en sista titt på kollegornas ansikten.

Men plötsligt piper det ner ett skamlöst förslag i mobilen...

Fan.

Det är till att vara eftertraktad på sin sista kväll i stan.

Sorry, änna. 

No english in this post.

Ja, jag vet, you don't understand swedish...

Nu har jag lämnat ut min bloggadress till min butik.

Kanske, bara kanske, kommer några faktiskt kika in här för att se vad jag håller på med, och det är till dem jag säger:

Don't worry.

I will blog in english for you guys!

God natt!

...eller nej!

JUL menar jag.

God jul!

Sunk-Rim

Jag sov i mina kläder i natt.

Sov i mina jeans, med ringar på fingrarna, klocka på handleden, halsband runt halsen, all metall jag brukar ta av mig vid slutet av en dag fick ligga mot huden och skava i ett dygn till. Till och med strumpor hade jag på mig när jag sov. Och en stor jävla lånad munkjacka...

Jag hade somnat mitt i Heroes på yttersta kanten av en madrass i en gammal industrilokal.

Vaknade av att Gitarristen, som också är min gitarrlärare, försiktigt tog av mig glasögonen och la dem på fönsterbrädan.

Mumlade fram ett tack och vände på mig så att jag inte tog upp mer än 30 centimeter av madrassen som låg på golvet där Trummisen däckat för längesen.

Sen vaknade jag sex timmar senare och kände mig aningen sunkig.

Fast på ett härligt sätt.

Det gör jag fortfarande.

Känner mig... lite som en pojke faktiskt.

Nej, inte så jävla PK, jag veeet, men det är ju för fan sant!

Grabbigt och ofräscht och jävligt skönt var det.

Dan före vadförnåtsaru?

Men alltså.

Julafton imorgon, säger ni?

Det har jag inte märkt nåt av*.

Seriöst.

IKEA fixar.

Julmust och pepparkaka till mig?

Jaaaa!

*men det är faktiskt inte alls dumt att vara låta julen gå en förbi.

Rätt jävla skönt på sitt sätt.

Jag avlider!

Nu har det hunnit ikapp mig.

Det här med att bosätta sig i städer som kryper in under skinnet på en, träffa underbara människor för att sedan åka därifrån utan att veta om eller när man återvänder...

...det tär på en.

Varje steg jag har tagit idag har gjort ont i hjärtat. 

Tittat extra hårt på allting omkring mig.

Sista gången, sista gången, sista gången, ljuder det i mina öron,

medan hjärnan gör sitt bästa för att memorisera varenda syn, vartenda ljud...

Och jag skriker åt den att lägga av.

Lägg av för fan, det är inte roligt!!!

Kan vi inte bara ha det som förut?

Jag menar, det här med att lämna städer, vi har gjort det förr.

Med precis samma känsla av "neeeeeeej!!!!" och se!

Vi kommer alltid tillbaka.

Det är aldrig "sista gången".

"Sista gången" är bara skitsnack!!!

Så lägg av nu.

Det är faktiskt jobbigt.

Nu kör vi på som vanligt, va?

Ok?

Ok.

Att skiljas är att dö en smula... Ajjjje!

Och det svider som fan nu när jag har gett bort min gitarr.

GETT BORT DIN GITARR, VAD FAN SÄGER DU MÄNNSKA!!?!?

skriker min hjärna åt mig när jag skriver den första meningen.

En del av mig har inte släppt taget än, tydligen.

Men nu hänger den hemma hos den fantastiska kollegan som hjälpte mig köpa den från första början.

Signerad.

Med början till en låttext, inspirerad av kollegan i fråga, nedklottrad över halva locket

Och aaaah, vad det river i hela mig.

Fin gitarr!!!

Fin kollega också, för den delen.

GAAAAAAHHHHH!!!!!!!!!

Nej.

Nej, jag kan inte sitta här och vara nostalgisk redan.

Det är bäst jag går och packar lite.

Fan.

Fan, fan, fan, fan.

Skeppa, skeppa!

Så kom äntligen kylan till Hong Kong också.

Äntligen, säger jag, men det är inte som om jag längtat direkt.

Jag fryser ihjäl mest hela tiden och har inget varmt att ha på mig.

Och inte tänker jag köpa nåt mitt i packningshelvetet heller.

Fast den här gången gör jag nåt jag aldrig gjort förut.

Jag ska skeppa över en del saker till Japan.

Saker som jag inte behöver på en gång,

som min vårjacka.

Lite skor.

Kudden jag fick från Kiwi.

Såna saker.

Kanske blir det lättare att packa då.

Jo. 

Vi säger att det blir det faktiskt.

Jag gör ett försök...

Hett tips för shoppofober...

Det här med folk som "inte gillar" att shoppa.

Inte alla, naturligtvis, men många, som tycker det är tråkigt, 

för mycket folk som håller på och ÄR överallt och allt möjligt jobbigt...

OM DE INTE VÄNTADE TILL SISTA HELGEN INNAN JUL MED ATT GÅ UT OCH KÖPA SAKER SKULLE DET KANSKE INTE BLI SÅ HIMLA JOBBIGT OCH FULLT OCH FOLK ÖVERALLT!!

Bara en tanke...

Middag!

HAHHAHAH!!!!!

Vad sa ni nu då!?

Eller förresten, det skiter jag i.

Jag är full av frukt!!!!

Miss Chiquita Banana kan dra åt helvete

Känns som om jag bara har ätit kolhydrater, kolhydrater,

ris, bröd, mer ris, ris, pommes frites och... eh ris i ungefär en vecka nu.

Inget grönt.

Ingen sallad, inga grönsaker och, framför allt, ingen frukt.

Så jag tänker kila ner till affären och köpa mig en hel hög med frukt.

Och inga jävla äpplen och päron och bananer här inte.

Nej, kiwi och mandariner och jordgubbar och drakfrukt och papaya ska det vara!

Ni vet, sån där frukt som sprängs lite i munnen på en när man äter dem.

Mmm...

Saftigt.

Hejdå.

Sömnlös i Asien

Kan inte sova.

Inte sova är lika med kliva upp ur sängen, koka vatten och laga misosoppa.

Det är så himla synd om alla med sömnproblem som inte har tillgång till det här fantastiska.

Glöm naturläkemedel och varm mjölk och piller och ljudet av havsbrus.

Med en skål instant miso i magen blir man först varm och sen nöjd.

Jag kan såklart inte vara helt säker, men jag tippar på att det är den här nöjdheten som för att man somnar inom 30 minuter om man sen går tillbaka till sin säng.

Tänk om det är knark i instant misosoppa?

Tänk om det är därför man känner sig så nöjd?¨

Fast äääääh. 

Jag bryyyyyr mig inte.

Det skulle inte ens göra nåt om det faktiskt var knark i soppan.

(Ser ni?! Knark? Vad gör det? Jag är nöjd ändå, änna...)

Så. Nu har jag knark i magen.

Nu kan jag sova.

Tjingehlingh.

Planera schema

Nejjjj.

Klockan är 22:30 och jag kom just ihåg att jag glömt ta itu med nästnästa veckas schema.

Vet ni hur svårt det är att lägga schema!?

Skitsvårt.

Alla bara: "Ååååh, jag vill vara ledig på den dagen."

Och: "Nej, den dagen kan jag inte jobba sena skiftet."

Och deltidarna bara: "Fuck you, vi har tentor! Vi vill inte jobba! Hahahaa."

7-23 ska de gå jobba.

Sex dar i veckan.

Så.

Klar.

Och så håller alla käften nu.

Bra va?

Ständigt detta packande...

Om jag börjar räkna inser jag att det är mindre än en vecka kvar tills jag måste åka.

Hur ska jag hinna packa?

Fan.

Jag hatar att packa.

Det slutar bara med att jag kollar på tv.

Eller bloggar.

Usel, är vad jag är.

Bad hair day

På min att göra-lista för dagen:

Gå till doktorn

Städa lite

Börja packa

Jag har så mycket annat jag egentligen vill göra,

men det blir inget särskilt gjort med sånt som har med att gå utanför dörren att göra när man ser ut så här...

Tänk om ens hår la sig platt av sig självt.

Åh! Nu har jag det!!!

Så enkelt.

Så genialiskt.
Fort, fort, var är min hatt?!

Gårdagens shock

Bloggandet om jordens största kasino uppskjuts till förmån för bloggandet om senaste nytt när det gäller mitt japanska visum.

Jag har fått ett mejl.

"Det låter som om ditt visum kommer vara klart om ungefär en månad om inget går på tok." står det.

Va? Va?! VA?!

Jag har tagit ledigt och planerade att vara i Göteborg fram till den 7:e januari. 

"...om ungefär en månad" är omkring den 17:e januari.

Jag måste mejla tillbaka och fråga vad det här innebär.

Det kan väl knappast vara produktivt att stoppa in mig i en ny butik under bara 10 dagar.

Ska jag flygas tillbaka till Hong Kong?

Ska jag bara ta ledigt resten av tiden?

Jag måste formulera nåt slags mejl och fråga vad planen är,

men jag misstänker att det, än så länge, inte finns någon plan...

Jebus.

Äh.

Nu tar vi flexibilitet till en helt ny nivå, tycker jag.

Aha! And now that I've lured you here... you shall tell me all your secrets. Yes.

Jag måste klä på mig.

Inte blogga.

Jag måste klä på mig,

för när jag kom hem kastade jag av mig kläderna jag jobbat och svettats i,

men snart måste jag gå ut och fullgöra min ondskefulla plan om att bjuda vår Area Manager på middag.

Den är ondskefull för att jag inte alls gör det för att vara trevlig.

Jag vill bara veta hur det kommer sig att alla tycker att han är så trevlig.

Eller... tja... det är ju förstås för att han är en trevlig snubbe,

men när jag snackar med mina Sales Associates så får de nåt drömskt i blicken när de minns tillbaka till den tiden då han var butikschef för vår butik.

- Åååh, han var så snäll!

- Han var så rättvis!

- Vi äällllskade honom!!!

Ni hör ju.

Mannen måste ju helt klart haft nåt fuffens för sig.

Och i kväll tänker jag ta reda på precis vad!

Men sen, när jag är färdig med det, kanske jag bloggar om när jag var på världens största kasino igår.

Tänka efter före och sådär

Ooo, jag vet jag vet!

Eftersom jag ska åka till Macau med Kiwi tidigt på morgonen idag bestämmer jag mig för att gå ut och dricka två dagar i rad så att jag, om jag inte blir jättebakis igår, garanterat blir det idag.

Jag ska ju bara åka båt i nån timme för att ta mig till ön, vad är det värsta som kan hända?

Genialiskt Rim.

Verkligen.

Strålande.

Apropå ut och dricka öl med folk...

Alltså, det här med musik.

Det här med musiksmak.

Om man snackar med folk och lyckas hitta en gemensam plattform när det gäller musik ökar sannolikheten för att de ska vilja hångla med en dramatiskt.

(Fast bara om man gillar bra och litegranna hård musik.

Så inte Coldplay alltså.)

Eller hur?

Visst är det så??

Tur att det inte händer så ofta.

Bild tagen från amiright.com

Jag vill inte säga "Vad var det jag sa?"

Men!

Första aktiviteten omkullkastad.

Kunde inte gå ut och leka med Heaf efter jobbet eftersom hon är sjuuuk.

Så i stället gick jag ut och lekte med några andra kollegor på en födelsedagsfest som jag egentligen inte tänkte gå på.

Trevligt var det i alla fall och jag skaffade mig en ny kompis.

Får nog ta och lägga av med sånt när jag ska åka härifrån.

När ska jag ha tid att träffa alla?!

Va? Va?! Va!?!

Aktiviteter...

Jag har planerat in en massa grejer nu. 

Jag har ju inte så lång tid kvar här i Hong Kong.

Fyra aktiviteter på fyra dagar har jag planerat in nu.

Men de senaste tre gångerna jag har försökt gå ut och hitta på nåt med folk har det kommit någonting i vägen och aktiviteten har ställts in, så jag räknar inte med att jag kommer vara särskilt utarbetadframåt mitten av nästa vecka...

...och jag vet också vart din brevlåda bor!!!

Medan jag flög runt på golvet idag fick jag syn på ett pojkansikte jag kände igen men inte riktigt kunde placera. Först tänkte jag att jag måste tagit fel. Så mycket lösa bekantskaper har jag inte här i Hong Kong att jag inte kan hålla reda på ansikten. Så grubblade jag medan jag virvlade runt på golvet och försökte hänga tillbaka de provade kläderna på rätt ställe, och precis när jag virvlar förbi pojken för tredje gången klarnar det: Det är ju Gollum!

"HEY, DU JOBBAR PÅ INITIAL!" säger jag, i rena glädjen över att ha kommit på det.

Men i stället för ett "Jajemen, 100 poäng till dig!" säger Gollum-pojken bara:

"Eeeh, jaaa...." och jag inser plötsligt att folk inte är tankeläsare, så han har troligtvis inte någon aning om att jag gått runt en stund och undrat vart jag sett hans ansikte förut.

Så jag virvlar vidare, fort som fan, och hänger tillbaka ännu fler kläder på rätt plats.

Snuskgodis!!!

Men jag kan inte låta bli att undra:

Är det en kiss eller en bajs!?

KISS ELLER BAJS,  GOTT FOLK!?!?

118 julklappar

Nu har jag köpt avskedspresenter till hela min butik.

Det ryker fortfarande lite ur plånboken,

men det är det värt.

Så himla fina är de allihopa.

Förstår ni ens?

Nej.

Tyvärr är max tillåtna gränsen för julklappshandling för 2008 exakt 120 stycken.

Och nu när jag handlat 118 julklappar är det alltså bara två människor till som kan vänta sig en klapp från mig i jul. De andra får nöja sig med en kram (eller två om de varit riktigt snälla).

"We are sorry for any inconvenience caused." och sådär...

Klagomål omhändertas av H&M:s PR-avdelning här i Hong Kong.

Eeeeh... vid närmare eftertanke...

...så vill jag nog stanna här!!!

Brand love

Jajaja, vi vet redan att jag är kär i Initial-konceptet.

Det är så himla fint bara.

Inte bara att kläderna är vackra och välgjorda, men det känns som om butikerna har en själ.

Just nu hade de en pre-sale för VIP-medlemmar.

Halva priset på en massa nyheter.

30% på västen jag var så himla sugen på för några veckor sen.

Så ja, jag jag var tvungen att köpa den.

Och jag provade en miljard andra grejer när jag ändå var där.

Och pratade med försäljarna.

De gillade min hatt, förstår ni.

Min hatt som jag köpt på herravdelningen på H&M för HK$ 99.

I deras butik fanns liknande hattar för HK$399.

Så jag lovade att kolla om vi hade fler av herrhattarna inne, samt att kolla om klänningen med fransarna fortfarande fanns kvar i små storlekar på H&M.

I utbyte fick jag bonus-kalendern som jag suktat efter ända sen jag såg den, trots att jag inte handlade för över HK$ 3000.

Yey!

Portuguese eggtart!!!

De gillar sina eggtarts här i Hong Kong.

Jag introducerades för dem först när jag hängde med VM-teamet och en av mina mentorer, när det blev 15-minutersrast, deklarerade att det var dags för eggtarts.

Ewww, tänkte jag. Vaddå, ägg!?

Och sen provade jag en portugisisk eggtart (de är lite brända och krispiga) and I never looked back.

Jag gillade den så mycket att jag faktiskt inte ens har provat några av de andra, blekare varianterna...

Mmm... portuguese eggtart...

Gimmegimmegimme!!!

BREAKING NEWS!!!

Nu kan jag avslöja det som bara varit en osäker backup-plan i några veckor.

Jag åker hem till Sverige och har lite semester en stund för att sedan inställa mig på ett H&M i Göteborg för att jobba där i några veckor tills mitt visum blir klart.

Så vi bortser en stund från att mitt visum kunde varit klart lagom till att min semester varit slut om allt hade gått som på räls, och fröjdas, ja riktigt julefröjdas kan vi, åt det faktum att jag ska befinna mig i samma stad som familj och vänner i åtminstone någon månad och jobba.

Min mamma vet ingenting än.

Ingen vet någonting än.

Jag ville inte säga nåt innan det var någorlunda säkert.

Åh, jag är så himla bra på att hålla saker hemliga.

Det är nästan en superkraft, faktiskt.

Ooh, och som extra bonus får jag själv föreslå det H&M jag vill jobba på.

Just nu lutar det åt ett av de i Nordstan eftersom de verkar störst och säkert är aningen helvetiska att jobba i, särskilt det på Postgatan som är ett fullkoncepts-H&M.

Någon som jobbar på nåt H&M i Göteborg och vet ett bra man kan leka i?

Moahahahah.

Ahahahhahaaaah.

Ge mig kläder!

Eeeeeh...

Det här med att ha planerat sina outfits tre dagar i förväg eftersom man shoppat på sig en massa smarta grejer var ganska ovärderligt när det kom till tidssparande på mornarna.

Nu tog planerandet slut.

Och jag känner mig vilsen.

Så i stället för att rota i garderoben efter något att sätta på mig är det ju bara rimligt att jag sätter mig och bloggar om min handlingsförlamning.

Produktivt!

Hardcore kiss

Idag har jag lärt mig att man inte ska träffa doktorn tio minuter efter att man har kissat.

Den hårda vägen.

Men om man råkar göra precis det misstaget kan man hälla i sig 33 cl Pocari Sweat (vätskeersättning med olyckligt namn), 25 cl kaffe på burk, och 0,4 l vatten på väldigt kort tid. Sen mår man lite illa, men har man tur blir man kissnödig efter en 20 minuters promenerande och ett antal jämfotahopp. Det funkade för mig.

Mitt kiss har, för övright, aldrig varit renare.

Jag var lite förundrad faktiskt.

Men jag rekommenderar ingen att prova det här hemma.

Man får faktiskt magknip om man dricker för mycket på en gång.

Det har jag också lärt mig.

Den hårda vägen.

Idag.

Dagens smygtjockisoutfit, del 3

                                             

Skjorta i organisk bomull, H&M (avd; Hennes) HK$ 199

Väst, H&M (samma som i förrgår)

Denim, H&M (fit: Squin), HK$ 399

Filthatt, H&M (avd: Divided Blue) HK$ 99

Egentligen sitter jag i kö på sjukhuset.

De sa att det skulle ta tre timmar, så jag åkte hem en sväng.

Idag har jag för övrigt mina mörklila glasögon och Vivienne Westwood-scarf knuten runt halsen också, men det hinner jag inte ta en bild på, för nu ska jag åka tillbaka till sjukhuset och umgås med Bill Maher i min iPod. Och kanske litegranna med mitt Nintendo DS också. Det var längesen...

Och det var alla smygtjockisoutfits jag har hunnit köpa på mig.

Så nu är det slut.

Peace.

Jobbajobbadö

Idag har jag jobbat som fan.
Stannat kvar en timme extra.
För att det har varit full rulle.
Eller kanske bara för att jag är lite pedantisk.
Kan. Inte. Lämna det. Så här.
Fast det var skönt.

Fast nu, när jag är hemma, är det inte riktigt lika skönt.
Jag har lite huvudvärk och en antydan till ont i halsen.
Inte helt fantastiskt.
Men en överlever nog.
Med hjälp av lite knark.

I morgon ska jag försökta ta mig till sjukhuset.
Minns ni grejen jag åkte på i Tokyo för över ett och ett halvt år sen (ni som läste redan då)?
Den som började med "ryggskott" och slutade med feberfrossa och antibiotikadropp?

Idag sa det, inte riktigt "pang", men nästan, på samma ställe i ryggen.
Och jag hoppas att det inte är samma grej som då,
för enda gången jag varit sjukare än så var när jag hade kikhosta.
Fast egentligen vet jag.
Det är samma.
Sjukhuset, here I come.

Ja, ja, jag vet.

Ta hand om dig blablabla...

Men jag ska ju åka till sjukhuset.

Dagens smygtjockisoutfit, del 2

Turkos tröja, H&M (avd: Hennes) HK$ 99

Cardigan, Initial HK$ 990

Capribyxor, samma som igår

Skor, Initial HK$ 990

Blomma, H&M (avd: Divided) HK$ 39.90

Armband, Neste Stop (Oslo), fått i present

Bra med den här outfiten: Den fladdrar omkring en på ett lurigt sätt.

Dåligt med den här outfiten: Om det blir för varmt blir det lite jobbigt. För trikåtröjan jag har under är precis en sån tröja som gärna korvar sig, så jag vill helst inte ta av mig den svarta stickade saken.

Och ja, jag vet.

"Herregud, vilken dyr cardigan, eller vad fan det nu är!", men kolla, man kan göra så här med den också. (Idag har jag den uppochner, förstår ni).

Plus att alla plagg som köptes på Initial när Patsu var här i verkligheten är 20% billigare än vad som redovisas eftersom vi tillsammans handlade för över... hrm... HK$ 5000 och fick rabatt.

Och plus att massor med folk undrar om jag inte har blivit smalare så fort jag slänger på mig den här. 

Hahhahaha. 

Suckers.

Brukar jag inte säga.

Men i alla fall.

Tjockismagen väl dold.

Och nej, jag jobbar inte i högklackade skor.

Gryningspromenad...

Klockan är 05:53

Om fem minuter går jag hemifrån, en halvtimme tidigare än vanligt, för att se om jag hinner promenera till TST.

Hurra för mig och sådär.

Men jag räknar inte med att det kommer upprepas alltför många gånger.

Inte klockan 6 på morgonen.

Men i alla fall.

Hurra för mig.

Idag.

Mera dagens!

Dagens suraste:

Taxichauffören som svor en lång harang på kantonesiska när jag upptäckte att jag inte hade nog med kontanter och frågade om han kunde stanna vid en bankomat. Sen blev han generad när jag skulle kliva ur bilen och han insåg att jag förstod litegrann kantonesiska. JAG VET PRECIS VAD DU SA, FÖR JAG HAR LÄRT MIG SKITMÅNGA KANTONESISKA SVORDOMAR SÅ JAG SKULLE FAN KUNNA RINGA DN CHEF OCH KLAGA!!! 

Hah. Surgubbe.

Fast jag orkar inte.

Ringa och klaga alltså.

Dagens mest synd om:

Pojken på tre-fyra år som ropade "Mamma...?" men inte kunde hålla sig längre än så.

Vipps! Blöt pöl på golvet.

Som tur var hade mamma och pappa extrakläder med sig.

Stackars.

Dagens hjältemod:

Jag sa ifrån (mellan fyra ögon) när min kollega, vår mest bestämda och högröstade avdelningsledare, ifrågasatte mig på ett ganska oneutralt sätt inför en annan av kollegorna som jobbar på vårt golv. Ifrågasätta - helt ok. Attackera - inte ok. Vi avdelningsledare måste fan jobba som ett team, även de som är väldigt bestämda till sin natur. Annars är vi körda. Så enkelt är det.

Dagens mest otajmade:

Det är nån jävla show utanför mitt fönster och jag har en dam- och en herröst skämtandes ikapp utanför mitt fönster. Jag vet att det är fredag, men jag tänkte gå upp klockan fem, änna.

Så: Käftuuuhn...!

Dagens smygtjockisoutfit, del 1

Det blev lite för mycket att sammanställa alla mina fina inköp på en och samma gång.

Det får bli nån slags "Dagens smygtjockisoutfit" av det hela. 

Vi börjar med den här:

Randig (jo, jag lovar!) skjorta - H&M (avd: Modern Classic) HK$ 199

Mörklila väst - H&M (avd: Hennes) HK$ 199

Lågt skurna capribyxor - Initial HK$ 790

Larviga strumpor Ett stånd utanför Central (Exit D2) HK$ 5

Bra för att: 

Långrandigt ska göra att en ser smalare ut. 

Tröjor i material som inte är trikå inte gör att en slipper se ut som en korv.

Västar är fina. Förutom att de är snygga så är de jävligt luriga och liksom skapar en illusion om att man är skuren på samma sätt som de är... Finurligt!

Lågt skurna byxor är kanske inte bäst när det gäller att dölja magplufs, men jag gillar de här! Även om jag får gå och dra i dem för att de inte ska hasa ner alltför mycket...

Ok. Folk kanske inte märker nån större skillnad.

Men jag har, för första gången på länge, gått runt en hel dag utan att någonsin reflektera över vart mina valkar befinner sig.

Skillnad!

Kan tilläggas att det är meningslöst att satsa på skjortor om man tänker skaffa en som sitter tajt. Där hjälper för övrigt också smarta västen till. Den liksom samlar ihop skjorttyget på rätt ställen...

Hatten får vänta till imorgon.

Nu ska jag, på allvar, göra mig i ordning för sängen.

Klockan är 21:02.

Vad klär egentligen en tjockis?!

Ända sen jag märkte att jag hade... njutit lite för mycket av det goda och tjockat till mig, eller vad man nu ska kalla det, har jag känt mig aningen obekväm i mina kläder. 

De liksom korvar sig på ställen där de inte brukade korva sig förut (eller snarare är det väl jag som gör det...) och det är sällan jag slänger på mig mina kläder på morgonen längre och tänker "Yeah!" 

Då finns det egentligen en av två saker man kan göra.

Den ena är att jobba bort den nyförvärvade övervikten, men det är ju rätt tråkigt, särskilt när det andra alternativet är att shoppa!

(Nej, så tycker jag inte egentligen. Självklart hade jag velat gå tillbaka till hur jag såg ut innan, men eftersom jag är så vanvettig periodare, á la "Ska det tränas, ska det göras hårt och helst varje dag annars är det meningslöst! Meningslöst, säger jag!!!" och känner att jag faktiskt inte orkar just nu fokuserar jag på att 1) I alla fall inte bli tjockare och 2) Hitta kläder som passar en fylligare kropp.)

Så nu har jag shoppat loss och hittat mig en bra höstgarderobskombo (allt på H&M... eh. Självfallet.) som inte kostade apa men samtidigt trollade bort tjockismagen. Eftersom jag precis ska gå och lägga mig blir det ingen show'n'tell, men i morgon kanske jag knåpar ihop ett fint inlägg som skulle tillfredsställa vemsomhelst somsom googlat på "kläder trolla bort tjockismage". Tills dess kan jag avslöja att "hatt" är ett hett tips.

Alla är vackra, hurra!!!

En riktigt fin sak med kantonesiskan är att man kallar på folk genom att ropa att de är vackra.

"Vackra (flickan)!"

"Vackra (pojken)!"

...ropar man om man vill locka till sig kypare på restauranger, om man vill fråga någon om vägen eller bara... tala om för dem att de är vackra, antar jag...

Och nu har även jag anammat det här kärleksfulla  sättet att tilltala folk.

När jag ber folk om nånting (för det är mest då det används) låter det så här:

"Hallå! Vackra flicka. Skulle du kunna öppna en till kassa?"

Eller bara ett "God morgon, vackra pojke. Läget?" när man kommer till jobbet.

Det spelar liksom ingen roll att det är en "set phrase", folk skiner liksom upp inifrån ändå.

Och jag förstår det. 

Museum och Game Center

Eftersom jag ödade bort hela gårdagen har jag umgåtts så flitigt, så flitigt idag.

Först Hong Kongs historiska museum i TST, med Heaf, och sen rullbandssushi (やっぱりatt den slemmiga sortens sushi bara går att äta i Japan. Överallt annars är den ju bara... slemmig!), och sist men inte minst ett Game Center i Whampoa.

Lyckan går inte att beskriva med ord när jag hittade precis samma spel med polletter som jag spelade tillsammans med Patsu i timtal när vi var i Nara. 

Efter nån timmes myntinkastande var mynten nästan slut och jag tyckte att det fick räcka, men Heaf insisterade på att vi åtminstone skulle ta oss till nästa nivå "...nu när vi är så nära, liksom..." Fem minuter senare regnade 900 polletter ner i vår maskin och vi skrattade rätt mycket innan vi gick och bankade dem.

Sen blev det natt och nu ska jag sova.

Sova med "ting-ting-ting"-ljudet av polletter i öronen.

Kolla vad massa polletter!

Och det är bara hälften av de som trillade ner...

Ge mig, ge mig, ge mig!!!

Men jag vill också ha Spotify...!

Dela med er av gratisBetan!!!!!11ett

Planer schplaner

Åh nej, kompisen är sjuk och har ställt in!

För sent för att göra upp andra planer.

Vad ska jag och mitt öga ta oss till nu!?

Gråta kanske.

Mascaramyten

Ni vet, man ska inte böja ögonfransarna när de redan är målade, säger de.
Och jag har trott benhårt på det här.
Mascara plus ögonfransböjare (som för övrigt ser ut som ett medeltida tortyrredskap av något slag) kanske är lika med noll ögonfransar! De kanske klibbar ihop sig eller trasslar in sig och sen är det kört!
Men idag... när jag skulle sminka om mig gjorde jag det i alla fall.
Böjde.
Och skåden!
Ingenting hände!
Ögonfransarna satt kvar!
Och nu var de dessutom böjda.
Gjorde det en gång till bara för att.
Hahahha.
Alla asiater gråter av avund!

Mascara Bad Gal Lashes, Benefit Cosmetics

Ögonfransböjare Vad spelar det för roll? Det är väl ingen större skillnad på dem...?

Vill vara naken!

Äntligen är jag ledig!

Planer för dagen:

Kanske åka till... hrm... H&M och shoppa lite... grejer.

Ja, jag vet, det låter sinnes, men jag hinner fan inte handla de dagar jag jobbar!

Sen ska jag träffa en kompis och dricka drinkar i TST ikväll.

Fast det är inte säkert att jag kommer utanför dörren idag över huvud taget.

Klockan är 16-nånting och hittills har jag lyckats få på mig lite smink,

men inga kläder. 

Jag skulle vara skitnöjd om jag fick gå ut i morgonrock och tofflor, men det är lite galna-tanten varning på det om man inte befinner sig på fastlandet (men det är en annan historia).

Däremot har jag lyckats ta hela två (2!) tupplurar.

Jag är rätt effektiv när det kommer till slöhet.

Mmm... övertid.

Vi fick jobba över en halvtimme idag igen.

Men inte för att det var så himla mycket folk som stökade ner i butiken och aldrig ville gå, utan för att brandlarmet gick en kvart innan alla skulle gå hem för dagen.

Det brann faktiskt.

Så vi fick gå ut och titta på medan brandmän sprutade vatten på taket.

Ingen blev skadad och det var nog ingen större fara,

men vad fan var det som brann? undrar jag.

Resursslöseri

Köper, för andra dagen i rad, mitt vatten på 7-eleven.

Fattar ni hur dyrt det blir i längden?

Första första advent i Hong Kong!

Glöggparty är fint.

Om man har tur finns det också lussekatter och pepparkakor och godis, godis, godis.

Och värden, vår Code of Conduct Manager Felix, är en hyvens kille.

Alla som tål att man skämtar med dem på det där lite dryga sättet fastän man bara träffat dem en gång förut, är hyyyvens människor. 

Då känns det nästan som hemma.

När man inte behöver oroa sig för att den andre ska ta illa upp för att den inte förstår när man skämtar och inte...

Illusionen av ett liv

Hon är två, klockan.

Två på natten och jag,

jag är utmattad.

Så ända in i märgen trött.

Och jag tittar ut genom mitt fönster och ser staden.

Hong Kong. 

Mitt hem de senaste månaderna.

Och Mia Skäringer skriver att man ska gråta för allt det vackra.

För allt det sorgliga.

Men allt som är vackert är ju sorgligt.

I sin förgänglighet.

Och kanske, bara kanske, har tröttheten äntligen hunnit ikapp mig.

Så jag gråter.

Stora, runda tårar, gråter jag.

För staden.

För de vackra människorna.

För allt som inte blev.

För den jag själv har blivit.

Men det är okej.

Faktiskt.

Bara det att det finns så mycket fint.

Att gråta för.