Jag drar lite snabbt nackdelarna med att söka lägenhet i Japan som icke-japan. För jag vill verkligen inte tänka på det nåt mer, och jag hoppas innerligt att jag blir godkänd för lägenheten jag sökt, för jag vill helst slippa att gå igenom den här processen nån mer gång.
1. De flesta hyresvärdar tar inte emot utlänningar. Det är ingenting man hymlar med, utan min house agent fick slänga in ett "Går det bra med utlänningar också?" när han ringde hyresvärdarna för att kolla om vi fick komma och kolla på lägenheten. I fyra fall av fem var det inte ok.
2. Du behöver en japan som går i borgen för dig. I mitt fall hade jag ju ett företag som var villigt att backa mig, men det räckte inte. Det skulle vara en fysisk person. Med japanskt medborgarskap. Ett fåtal av hyresvärdarna kan dock tänka sig att gå med på att man använder ett "borgenärföretag". Men det kostar en halv månadshyra extra.
3. Det måste ha papper på allt. Allt, allt, allt och lite till.
4. Det krävs en rätt stor klump med pengar. 6,5 månadshyror ungefär. Av dem är en månadshyra förskottshyran, och två månadshyror är deposition. När du flyttar får du tillbaka depositionen minus flyttstädningsavgiften (=1,5 månadshyror).
Resten är mäklaravgift, diverse försäkringar och en oförklarlig summa som går till hyresvärden pga en gammal tradition som inte längre fyller någon funktion, men som av någon anledning inte dött ut. Allt det här måste du betala innan du flyttar in.
Så.
Nu betänker vi att en ganska liten lägenhet* i billigaste laget kostar, säg 55 000 yen (5100 SEK. Ja, yenen står skithögt i kurs. Äckligt.) och en normal månadshyra för en enrummare* ligger på ca 70 000-90 000 (6500-8350) och så multiplicerar vi det med 6,5.
Visst mår ni lite illa nu?
Tänker att det är tur att ni inte håller på och letar lägenhet i Japan.
Eller hur?
Och nån gång, när jag slutar reflexkräkas inombords varje gång jag tänker på att det är precis det jag gör, kanske jag berättar hur det gick till när jag till slut faktiskt hittade en lägenhet…
*Alla lägenheter är små. Runt 20-25 kvm. snackar vi för enrummaren.
7 kommentar(er):
Fast det spelar ingen roll.
Det slår fanimej att bo i Japan jämfört med soliga Sverige. Varje dag och varje yen.
Nog slår Japan Sverige alla gånger.
Men pengar är inte en känsla, de måste finnas för att kunna spenderas. Och det är inte säkert att de finns, och även om de gör det så kan det svida eller ställa till problem att behöva spendera så mycket, på en gång.
Men det löste sig och snart kommer du att ha glömt det här i den allmänna Tokyo-euforin! ;)
Känner mig nästan riktigt lycklig nu som trivs så otroligt bra här i soliga och snöiga Sverige. Att mina drömmar att flytta till Japan inte ens finns. :)
Men för dig, så förstår jag att det känns riktigt jobbigt.
När man ser Japaner (turister) så är det alltid en hel flock, "små människor" i en jätteklunga. Det är väl kanske så de trivs alltid? .. många personer på liten yta. Därav de små lägenheterna. :)
Hoppas den där lägenheten kommer att bli din NU.
Anna,
Är du ovanligt stor?
Små lägenheter har nog snarare att göra med plats än med att de vill bo litet...
Mmm. Allt löser sig, till slut.
Så är det ju alltid, även om det inte alltid är på det sätt man önskar.
För mig gick det dock bra den här gången.
Även om det var rätt omtumlande.
Och visst, pengar är bara pengar, men jag skiljs ogärna från stora summor pengar på en gång.
För "Tänk om det händer nåt och jag plötsligt inte har några pengar!"
Men nu är det gjort. Och jag har mer nytta av tak över huvudet än siffror på ett bankkonto... faktiskt.
The Kenj .. Jag är nog inte särskilt stor. :) Och mina ord var inte med så allvarlig ton ..
Testat London? Betalar nästan 8000kr/månaden för 12 kvm och bor långt från stan, ingen egen toa heller. Har hittat ett billigt boende :)
Skicka en kommentar